Dagbok från Kabul: vecka 44

Av | 31 oktober 2019

Blankspot publicerar löpande en dagbok från en av de utvisade. Läs den här:

  • Artikeln fortsätter på Facebook
  • Blankspots journalistik görs tillsammans med dig. Om du vill bidra med din kunskap och dina idéer, gå med i Facebookgruppen som finns för reportageserien och följ arbetet bakom kulisserna.
  • Till gruppen om Afghanistan

Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. Nu är jag 26 år gammal och bor i Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Just nu är min situation i Afghanistan bara för dålig. Jag har inga pengar och inget jobb och jag är hela tiden rädd att någon ska döda mig.  Jag söker efter mänskliga rättigheter. Human Rights. Det här är min dagbok:

30 okt

Om kärlek

Kärlek är en känsla som alla har och som är stor och viktig för livet. Många som förlorar sin kärlek blir ledsna och blir inte glada förrän de får möta sin kärlek igen. Ett liv utan kärlek betyder ingenting. 

Jag ska berätta lite om kärlek som de utvisade killarna hade i Sverige. 

Många killar från Afghanistan var ensamma och flyttade och spred sig över hela Europa. De ensamkommande ungdomar som utvisades hit och som jag träffar, pratar ofta om sina flickvänner och flera av dem gifte sig i Sverige.

Medan jag bodde i förvaret i Märsta brukade de boka tid för att träffa sina flickvänner. En kille brukade träffa sin flickvän nästan varje dag. En dag gick han till personalen och bad dem att boka tid som vanligt. Men personalen blev trött på att följa med honom till besökrummet. De sa åt honom – Du får inte träffa din tjej mer.

–  Varför?  frågade han.

–  Din tjej är 17 år och hon har inte fyllt 18 år än. Så du får inte träffa henne, sa personalen.

– Men jag har ju träffat henne varje dag i en månad, sa killen. Och då var hon inte heller över 18?

– Jamen nu är det nej, tyvärr, sa personalen.

Killen blev jättearg och slog sönder teven på avdelning 1. Många i personalen kom och hämtade honom och han sattes i häkte.

En annan kille har en svensk fru som väntar barn. Han blev utvisad till Afghanistan men Afghanistan tog inte emot honom. Så han fick resa tillbaka till Sverige igen och bodde på avdelning 3. Där bodde han i några veckor tills han blev utvisad till Afghanistan igen. Så han bodde några veckor här, men sedan tvingades han tillbaka till Sverige. Nu är han i förvar i Slovakien.

De utvisade längtar efter sina flickvänner i Sverige. Men i Afghanistan ses par som älskar varandra som ett problem i samhället. Många afghaner lever med sina gamla tankar och då blir det svårt att leva i kärlek här. I Sverige får även homosexuella par ha sin kärlek, men i Afghanistan får de straff om de blir upptäckta.

Även på hotell i Kabul måste man vara gift för att kunna sova en natt tillsammans, så det är svårt att bo med sin flickvän i Afghanistan.

På flera olika sätt så har flyktingar ett eländigt liv.

29 okt

Om framtiden

Jag pratar ganska mycket med killar som har utvisats från Sverige till Afghanistan.

De berättar om sin situation och om sina tankar på vad de skulle vilja göra i framtiden. När de pratar om Afghanistan säger de att de inte har någon framtid här. Alla som jag har träffat och pratat med, har en plan för hur de ska lämna Afghanistan för någon annanstans.

Jag känner fem killar som ska översätta sina taskiror (afghansk ID-handling) till engelska. Men jag vet inget om deras planer om vilket land de ska försöka ta sig till. Alla letar efter bra vägar för att kunna söka asyl någonstans på jorden.

För några dagar sedan lämnade två av killarna som utvisats från Sverige det här boendet och reste till Iran med visum. Deras visum gäller i tre månader i Iran, de får bo där under tiden men sedan måste de resa tillbaka till Afghanistan. Många av dem skulle helst vilja resa hela vägen till Europa, men de vet hur jättefarligt det är och de vet inte om de skulle kunna klara sig den här gången. En kille smugglades nyligen till Turkiet och där togs han av polisen. Så snart blir han utvisad tillbaka till Afghanistan igen. 

Jag vet precis vad som händer och hur svårt och hur skrämmande det är när man smugglas över gränser. Alla vet att om vi hade bra i Afghanistan – varför skulle vi lägga våra liv i händerna på smugglare för att göra en livsfarlig resa till ett säkert land? Men många föredrar den situationen istället för att blir kvar i Afghanistan.

Killarna jag pratar med vill bygga sin framtid. De föredrar att dö på vägen istället för att blir sprängda till döds av bomber här. Regeringen i Afghanistan tänker på sina egna fickor – så hur kan de bygga ett bättre land? Ett ställe där vi kan bo.

Vi som är flyktingar försöker att hitta ett ställe där kan vi bo i lugn och utan rädsla. 

Några av mina egna och andra utvisade killars frågor är:

1. Varför söker inte så många av Sveriges invånare asyl i andra länder? Alla vet svaret.

2. Varför söker inte så många amerikaner asyl i Sverige och när de gör det, varför får de uppehållstillstånd direkt?

3. Det finns många fattiga länder som har bättre säkerhet än Afghanistan. Varför söker människorna därifrån inte asyl lika ofta som vi som kommer från Afghanistan? Människor från andra fattiga länder får inte lika ofta avslag på sin asylansökan, som afghanska ungdomar. Varför?

4. Från vilka länder kom de människor som sökte mest asyl för hundra år sedan? 

28 Okt

Om vardagsliv

Jag ska berätta lite om vardagslivet här, om hur saker fungerar. 

Vardagsliv i Afghanistan är annorlunda än i andra länder. Allting är annorlunda jämfört med hur andra lever i världen. Ingenting fungerar på ett sätt som gör att man kan trivas. Jag letade efter någonting som är bra i Afghanistan, men kunde inte hitta något som fungerar bra som i Sverige.  Vardagslivet är jättesvårt för alla som inte har ekonomi. 

Jag tänkte berätta om el.

I Afghanistan har vi 12 timmar el på vardagar. Elektricitet är ett stort problem eftersom Afghanistan inte kan skaffa det själv, för landet har ingen egen el, bara importerad, som kommer från Turkmenistan. Den räcker inte till hela Kabul eller andra städer, som drar all sin el från samma linje under alla 24 timmar.

Dessutom ställer Talibanerna till med stora besvär för elförsörjningen. De spränger ofta elstolparna och folk blir utan el i flera dagar. 

När elektriciteten kommer från väldigt långt bort, så är det jättesvårt för Afghanistan att kunna vakta alla områden där elstolparna står. Därför är det lätt att förstöra elstolpar i öknen eller i dalarna. Talibanerna kommer och spränger elstolparna och stjäl metallen som finns i strömkabeln. 

Många i Afghanistan är hungriga och fattiga och Talibanerna skapar verkligen stora besvär. Det är inte lätt att hitta elektricitet om man är fattig.

Eftersom många behöver el dygnet runt blir folk tvungna att starta sina generatorer. I Kabul är det redan jättedålig luft med allt damm och de blir extra avgaser av alla generatorer. 

27 Okt

Om vatten

Dricksvatten kommer från brunnar och det är inte rent vatten. Många som har råd köper mineralvatten och de som inte har råd är tvungna att dricka det vatten som kommer från brunnarna. Man får njursten av det vattnet och många har besvär med det.

Vi har själva en brunn som inte heller är helt ren. Från början var vi tvungna att dricka vattnet från den brunnen. Men nu får vi rent vatten att dricka. Vatten som vi dricker kommer från affären som kostar 50 Afghani för 20 liter. Men det kostar för mycket för den som inte har pengar. 

Problemet är att Afghanistan inte har någon hälsoundersökning för vatten. Många dricker vatten från sig egen brunn, som inte har undersökts, så ingen vet om den verkligen är ren. Det finns många som har både toalettsbrunn och vattenbrunn, som ligger väldigt nära varandra. På det sättet blir dricksvattnet fullt av bakterier och man får sjukdomar av vattnet när man använder det till mat och för att dricka.

Medan jag bodde i Sverige flyttade jag och min svenska familj ut i sommarstugan, som ligger i Uskaboda  i Örebro län. Där såg jag att sjövattnet som vi hade som dricksvatten, undersöktes varje år. Men vi har tyvärr inte sådana möjligheter i Afghanistan. När det gäller vatten, kan man säga att Afghanistan ligger 200 år efter jämfört med Sverige. 

Avloppsvattnet här i Kabul är helt synligt och luktar fruktansvärt. Många kastar sitt skräp i avloppet och det hinner blir mycket skräp innan kommunen kommer och tar bort det. Det tar jättelång tid innan de tar bort skräpet.

Det finns inga papperskorgar på gatorna, bara några på de stora gatorna. I små gränder och på smågator finns det inga. Många gator är inte asfalterade och det är grusväg, så när man promenerar på de ställena blir man full av damm. När det kommer bilar så flyger damm upp och när det regnar så blir man smutsig av avfallsvattnet.

Många ställen har inte kommunal rengöring som städar bort skräpet från avloppen. Så vanligt folk måste betala till andra som arbetar med rengöring och samlar upp allt skräp och kör det till en returstation. De får sin lön varje månad genom att ta bort skräp från bostäderna i staden.

Regeringen bryr sig inte om vad som händer med avloppen och miljön. Afghanistan får mycket hjälp av olika länder i hela världen. Men alla pengarna delas mellan politikerna som jobbar i regeringen. Vi måste ha en bättre regering för att får en bättre miljö och ett bättre samhälle. Ingenting fungerar som det ska. 

26 Okt

Om sjukhus

Vi har det svårt med sjukhus och med sjukvården också. Vi kanske har bra doktorer men de har inte möjlighet att ge bra sjukvård och undersöka ordentligt. Man blir tvungen att göra det i privata mottagningar som har rätt apparater. När man blir sjuk måste man först hitta en doktor som jobbar privat och sedan få mer vård i statliga sjukhus. Det kostar för mycket när man besöker en privat läkare. Många är i Afghanistan är fattiga och har inte ekonomiska möjligheter för att gå till det privata sjukhuset. Många kommer även att förlora sina liv på grund av detta.

När man besöker en läkare får man väldigt mycket olika mediciner, fast de undersöker bara med sitt stetoskop som de har runt halsen. De testar väldigt många mediciner för att hitta rätt medicin till patienten. Till slut blir vissa sämre, medan andra blir bättre och friska från sina sjukdomar.

Så det finns för lite möjligheter att ge hjälp för läkare som jobbar på statliga sjukhus, det är bara läkare på privata sjukhus som kan ge hjälp, men det är väldigt dyrt. Man kan nästan inte gå dit.

När man blir förkyld i Sverige säger läkaren att man ska dricka mycket vatten, men i Afghanistan ger läkaren så mycket mediciner som inte behövs. Alla mediciner kommer ifrån Pakistan och en del från Indien. Apoteken tycker också om att kunna sälja sina privata mediciner. Medicin är dyrt i de flesta länder, men om samhället samarbetar och man betalar skatt, så kan den som inte har ekonomi ändå få vård och läka från sina sjukdomar. I Afghanistan finns det inga bra jobb, så vanligt folk får inte lön och kan inte betala skatt och de får inte pension. Men affärer betalar sina skatter.  

25 Okt

Om mat

I Afghanistan har vi olika sorters mat som är annorlunda mat som finns i Sverige. Mat är inte så dyrt i Afghanistan om man jämför med Sverige. Men många har inte råd att äta lite bättre mat.

I Sverige har alla jobb och det finns inte så många fattiga människor. Men i Afghanistan finns det jättemycket fattigdom och en hel del människor får inte mat. De flesta får kanske mat bara en gång i veckan, resten av veckan äter de bara bröd och dricker te. Ett bröd som räcker till en person kostar 10 Afghani (det är lika med 1.2 kronor). På det sättet klarar sig folk och försörjer sina familjer.

Men det finns många som äter bra mat också. Jag och mina kompisar har varit på restaurang och åt en slags rätt som heter Qabuli, en vanlig maträtt som alla afghaner gillar och som lagas av ris, morot, russin och lamm. Den kostade 500 Afghani för tre personer. Så mycket kostar inte mat i Sverige, om man jämför med en lön. Här jobbar en vanlig arbetare för 300 Afghani per dag. Många får lite mer, men många får mindre. Och det finns inte tillräckligt med jobb i Afghanistan. 

En lärare får 8000 till 12 000 Afghani i lön per månad och om familjen ska äta lite bättre mat, så kommer inte pengarna att räcka hela månaden. Men de som är i politiker får 120 000 Afghani och dessutom får vissa av dem mycket pengar i mutor på sitt jobb. Eftersom det är så här, är det svårt att bygga upp Afghanistan till ett bättre land.

Folk köper sina grönsaker på marknaden från kärror av säljare och vissa köper mat i affärer. Folk brukar handla i olika affärer för att göra olika sorts maträtter. I Afghanistan finns det inte såna affärer som Hemköp. Det finns inga speciella namn på affärerna, så att man kan veta exakt var och vad ska man handla. 

Det finns många olika sorters maträtter som är populära i Afghanistan:

1 – Qabuli

2 – Bolani

3 – Ris med kyckling 

4 – Kebab 

5 – Stekt lamm

6 – Potatis 

7 – Spagetti o s v

På ett ställe där det bor hemlösa killar som tvångsutvisades från Sverige, får killarna mat och pengar till hyran från en förening som drivs av en svensk kvinna. De får 24 000 Afghani per månad och det räcker bra för mat. De lagar mat själva, så det blir billigare när man lagar mat hemma.

Men det finns också utvisade som inte alls har mat och boende. 

24 Okt

Om rädsla

De flesta utvisade är rädda för att inte kunna klara sig i de många bombattentat som sker i Kabul. De som är kristna är också rädda för att någon kommer att få reda på om deras tro.

Flera bor på ett ställe i Kabul som är jättehemligt och många av dem är kristna. Många har tatueringar på kroppen som föreställer kors och frihet. De är rädda för att någon ska se deras tatueringar och upptäcka att de inte är muslimer. Man får absolut inte visa sitt kors eller sin bibel i Afghanistan, för det finns jättehårda straff när man byter sin tro. Killarna är rädda för att folk kommer att döda dem. De behöver inte gå till moskén, men de vågar inte alls ta med sin bibel. 

När det är Ramadan får man inte dricka eller äta mat på restauranger eller så att det syns. Även om man är kristen. Det är ett väldigt annorlunda liv i Afghanistan mellan muslimer och andra religioner. Om det inte var så – varför finns det ingen kyrka eller synagoga?

Det finns problem för dem som har andra religioner och för dem som är homosexuella. En homosexuell kan absolut inte visa att han eller hon är homosexuell. Annars får de dödstraff.

På ett ställe där det bor hemlösa killar som tvångsutvisades från Sverige, så har vissa ingen familj alls och inga släktingar i Afghanistan. De är afghaner som bodde i Iran och har växt upp som flyktingar där. Bland dem som har familjer i Iran, så har några fått hjälp av en svensk kvinna som heter Birgitta för att kunna flytta tillbaks dit. Hon har räddat livet på många hemlösa utvisade killar.

Men jag har inte sett några tjejer som blivit utvisade till Afghanistan. Det är bara killar. Det finns även några familjer som har drabbats av tvångsutvisning och vissa av dem får mycket stora problem att hitta ett ställe att ta vägen. Det finns några som inte alls har hittat boende och som även har svårt att skaffa mat.

Många av dem som växt upp i Iran och utvisats från Sverige, tycker inte alls om att leva i Afghanistan. De har ju inte sina familjer och släktingar här. Ifall de ska åka tillbaks till Iran, så har de lämnat sina flyktingkort (iranska LMA-kort) och är helt okända personer i Iran. De har ingen möjlighet att leva i Iran. De som lämnar Afghanistan för att resa till Iran får visum i tre månader. Om de inte vill resa tillbaka till Afghanistan så måste de gömma sig i Iran och polisen kan ändå utvisa dem.

Livet för afghaner är väldigt svårt i Iran. Om man har uppehållstillstånd som flykting får man studera, men inte köpa ett hus, en bil, en motorcykel, handla i vissa affärer eller skaffa simkort. Man har ingen möjlighet att resa till andra provinser och om man vill göra det måste man gå till Migrationsverket för att skaffa ett papper, som gör att man får 5-10 dagar på sig att åka dit. Men bara till den bestämda provinsen dit man ska, ingen annanstans.

I Iran får afghaner inte jobba i mataffär, eftersom regeringen och folket tycker att afghaner är smutsiga och inte rena nog. Afghaner får inte jobba i konditori eller som bagare. Det här gäller för afghaner som har uppehållstillstånd i Iran.

Jag blev personligen väldigt mobbad av folk och poliser i Iran och alla afghaner lever så där.

23 Okt

Om ljud

I Afghanistan finns så många ljud som andra länder inte har, även muslimska länder. Alla muslimska länder i världen har bönetider och bland muslimer finns två stora grupper, som kallas Sunnimuslimer och Shiamuslimer. Sunnimuslimer gör böneutrop i högtalare fem gånger per dag och Shiamuslimer gör det tre gånger per dag. 

Här hörs också helikoptrar med kraftiga ljud. Ibland hör jag bomber som sprängs, för det händer ofta i Kabul. Försvarsmaktens träning låter ibland som en terroristattack. 

Men jag kan inte skriva mer om det. Det finns saker jag inte kan skriva om i Dagboken, eftersom det kan ge mig ett jättehårt straff i Afghanistan. Vissa saker skulle kunna ge mig en farlig hotbild.

Andra ljud är alla som säljer saker bredvid gatan och på marknaden. Alla har megafoner på sina kärror. Det blir många megafoner, kanske hundra på ett och samma ställe. En för varje person som säljer olika grejer på marknaden och på gatorna.

Varför sätter alla megafoner på sina kärror och marknadsstånd? Jo för att köparen ska höra vad deras varor kostar. Kommunen i Kabul har inte byggt en speciell plats för dem som säljer frukter, kläder och grönsaker. Så vem som helst har rätt att sälja från en kärra eller ett varustånd var som helst, bredvid gatan och framför affärer. Det är så mycket ljud överallt. Det är faktiskt ett stort problem.

Motorcyklar och bilar tutar jättehögt, det är irriterande. En dag var jag på väg hem och en äldre kvinna kom och ville prata med mig. Så jag stannade och sa varsågod, prata. Hon började klaga på motorcyklar och sa: – Jag blir galen på så många motorcyklar. Jag bor nära gatan och kan inte sova för allt tutande från motorcyklarna. Jag svarade att det beror på kultur. De som tutar har inget i huvudet och har inte lärt sig. De förstår inte att barnen behöver sova på natten.

**

Läs dagboken från vecka 43 här.

I kategorin ”röster” ger inbjudna skribenter perspektiv på frågor som rör Blankspots bevakningsområden. Följ arbetet med att bevaka Afghanistan i vår facebookgrupp ”Uppdrag: Afghanistan”. Vi har nyligen för tredje gången haft en reporter på plats i landet och kommer inom kort publicera de första reportagen från den senaste resan.

Av | 31 oktober 2019

Utan dig – inga reportage

Genom att bli medlem ser du till att vi kan fortsätta göra oberoende kvalitetsjournalistik som är fri för alla att läsa.

Bli medlem! Du kan också stödja oss med ett engångsbelopp. Swisha 123 554 35 41.

Mer från Blankspot

Allt om Afghanistan Allt om Dagbok

”Måste hitta mina drömmar”: Dagbok från Kabul vecka 45

Blankspot publicerar löpande en dagbok från en av de utvisade. Läs den här:

Dagbok från Kabul: vecka 44

Blankspot publicerar löpande en dagbok från en av de utvisade. Läs den här:

Nytt avsnitt av podden ”Take a walk”

I det tredje poddavsnittet vandrar Martin Schibbye längs med Drevvikens strand och funderar över Nobels...

Alla dessa dagar: Dagbok från Kabul vecka 43.

Blankspot publicerar löpande en dagbok från en av de utvisade om vardagen i Kabul.

Bli medlem!

Genom att bli medlem i Blankspot möjliggör du oberoende kvalitetsjournalistik från världens och Sveriges vita fläckar.

Med och för dig

Vårt nätverk av medlemmar är vår viktigaste tillgång. Utöver att finansiera journalistiken bidrar våra medlemmar även med tips, idéer och expertis.

Som medlem bjuds du in att delta i arbetsprocessen. Du får unik inblick i hur reportagen blir till och ges möjlighet att bidra med dina kunskaper och åsikter.

För 70 kronor i månaden, eller 599 kronor om året, kan du bli en del av vår rörelse för att bevaka de vita fläckarna i Sverige och världen.

Blankspot är fri för alla att läsa, så genom att bli medlem ger du inte bara dig själv oberoende kvalitetsjournalistik, du ger den även till någon annan.

Som medlem blir du inbjuden till Blankspots tematräffar 4-6 gånger om året.

Allt detta får du som medlem

4-6

löpande reportageserier från Sverige och världen som presenteras i longreadformat.

600+

nyheter om obevakade ämnen och oväntade händelser.

4-6

Tematräffar med inbjudna experter, samtal och intervjuer.

≈60

nyhetsbrev med höjdpunkter, inbjudningar och saker att hålla koll på.

2

poddar med spaningar och intervjuer av Martin Schibbye och Brit Stakston.

med deltagande i Facebookgrupper om de pågående reportagen.

Nätverket skapar reportagen

Journalistik bygger på förtroende. Förtroende skapas med insyn. Därför är det viktigt för oss att bjuda in våra medlemmar till att vara en aktiv del i den redaktionella processen.

På redaktionen

Flera gånger om året har vi tematräffar tillsammans med våra medlemmar. Utöver att bjuda in dig, bjuder vi även in experter på de ämnen som diskuteras.

Om du inte kan komma till redaktionen i Stockholm kan du alltid följa mötena via livesändning.

På nätet

Blankspots reportage växer fram i de facebookgrupper vi skapar inom våra bevakningsområden.

Som medlem kan du delta i grupperna för att bidra med kunskap, tankar och expertis, innan, under och efter det att ett reportage publiceras. Ditt deltagande gör journalistiken bättre.

På riktigt

För att vår demokrati ska fungera behövs oberoende och förtroendeingivande journalistik.

Genom att delta i den redaktionella processen gör våra medlemmar reportagen vassare, samtidigt som de får ökad kunskap om – och bidrar till att stärka förtroendet för – journalistiken.

För medlemmar, fast inte bara!

Om du gillar det vi gör, men inte vill bli medlem, finns det fler sätt att stötta oss.

Få vårt nyhetsbrev

Blankspots nyhetsbrev kommer varje fredag morgon, året runt, och innehåller reportage, nyheter, kalendarium och mer.

Stöd oss direkt

Vill du bidra med pengar så att vi kan göra fler reportage är du varmt välkommen att swisha valfritt belopp till:

123 554 35 41

Sprid ordet!

Vi blir glada när du läser, delar och pratar om det vi gör. Ju fler som upptäcker oss desto bättre blir vi!

Bli företagspartner

Blankspot samarbetar gärna med organisationer som vill bidra till en bättre bevakning av ett ämne.