Grattis Johan Gustavsson – några tankar kring friheten

Av | 26 juni 2017

Nyheten nådde mig precis om att du släppts fri från kidnapparna och jag får många frågor om mina tankar kring friheten. Så jag satte mig ner och skrev ner dem.

Först av allt hoppas jag att du snart är hemma hos din familj i Värnamo och hos de lejon till släktingar som kämpat för dig sedan du kidnappades i Mali 2011.

I kväll kommer du att kunna se solen gå ner som en fri man och när den åter igen går upp över horisonten, kommer du fortfarande vara fri.

Även om detta kommer ta tid att vänja sig vid.

Jag har sett bilderna på dig som släppts av dina kidnappare, men också bilderna på dig med din motorcykel innan du togs till fånga och på uppmaning av din storasyster tänt ljus för dig på årsdagen av ditt försvinnande.

Jag har ofta blivit ombedd att kommentera ditt fall – men alltid avböjt.

Dels för att en kidnappning är något helt annat än att sitta fängslad av en stat. Men också för att all erfarenhet visar att radiotystnad ger arbetsro åt dem som vet mer och jobbar på fältet.

När jag sett videofilmerna på dig har det verkat som om du trots ditt avmagrade tillstånd hanterat din situation på bästa tänkbara sätt. Det fanns små små tecken på att de inte hade knäckt dig och du verkade ha accepterat din situation och funnit en frihet i fångenskapen.

Sakta hade kanske insikten sjunkit in: att även om man är kedjad, bojad, berövad sin fysiska frihet så kan man ändå behålla det mest värdefulla – det ingen kan ta ifrån en – friheten att bestämma vem man är.

Just nu är allt omkring dig säkert kaotiskt  – men jag tänkte dela med mig av mina egna erfarenheter av frihet.

Du behöver inte läsa dem i dag. Inte heller i morgon.  Ta det för vad det är. Men kanske finns där något som kan hjälpa dig.

Jag hörde om hur de jobbade intensivt med ditt fall när jag själv satt fängslad och har sedan dess följt det. Jag förstår att för en kort tid sedan var själva ordet ”frihet” något utomjordiskt. Människokroppen är allt för bra på att anpassa sig till bisarra situationer. Men nu är du fri.

När jag själv blev fri så fick jag rådet att direkt resa på semester – långt borta från all uppståndelse.

Men jag ville berätta. Hålla löftet till kollegor som satt kvar bakom galler – så väl hemma i Sverige höll vi en presskonferens och sedan gjorde vi enskilda intervjuer tills midnatt.

Vi ville göra det – många sa åt oss att avbryta men det var som en lång debriefing.

Att berätta om det som hänt var som att kräkas – man fick ur sig allt. Det var viktigt.

Men dagen efter borde jag dragit ner rullgardinen och tillbringat tid med familjen.

Men vi fortsatte att ge intervjuer, i veckor – tills jag slutligen åkte på semester med min fru.

Så här i efterhand skulle jag åkt på semester tidigare.

Så det beslutet bör du överlåta till någon vän att ta. Jag har träffat flera av dina släktingar och du har säkert bland dem personer som kan axla en roll som grindvakt och talesperson.

Var inte rädd för att be om hjälp för att lösa små praktiska saker. Se till att någon hjälper dig med ett sim-kort, mobil, bank och apple-id. Allt detta kommer annars att driva dig till vansinne.

Allt vardagligt kommer att vara en utmaning: att gå i trappor, använda nycklar, laga mat. Försök inte vara stark – utan se till att du får hjälp med detta.

Mentalt kommer du vara hög på adrenalin lång tid framöver. Inget kommer att kännas som om det skulle vara några problem.

Men om någon månad kommer den stora utmaningen.

Jag kan i ärlighetens namn säga att det första året i frihet var värre än de 438 dagarna i fångenskap. Missförstå mig rätt.

Jag hade blivit bra på att sitta i fängelse. Man hade skaffat sig rutiner och vant sig vid ett liv där ingenting hände – men allt kunde hända: Ständigt på sin vakt, lyhörd för varje ljud.

Men alla dessa kvalitéer var värdelösa i det vanliga livet. Framför allt hemma vid frukostbordet. Tallrikar kastades i golvet. Saker sades som man snabbt ångrade.

Man hade levt så länge i en värld där man varit maktlös, att det tog tid att förstå att man inte var hotad längre.

På ett sätt kunde friheten kännas mer som ett fängelse – än det liv i frihet man hade fantiserat om.

Det gick så långt att man kunde sakna fängelset ibland. De där dagarna där man lyckats få tag i kaffe och såg upp mot det blå lakan som de i friheten kallade himmel.

Så glad var jag aldrig i frihet.

Ovanpå detta så brottades jag också med en skuld.

Varför blev jag fri – när de andra var kvar. Det som till slut fick mig att försonas med den tanken var att jag nu kunde kämpa för deras frihet.

Det som hjälpte mig mer än några mentala strategier (även om olika sätt att minska stress var oerhört värdefullt) var att skriva och springa. Kroppen har så mycket i sig som måste ut och löpningen blev metoden för att skilja friska tankar från sjuka och så småningom för att kunna må bra.

Att springa rakt fram utan att möta en vägg – den känslan.

Att också behålla de rutiner som fungerade bra i fångenskapen – även i friheten. Att njuta av kaffet. Att röra på sig. Att tänka positiva tankar. Jag tog också professionell hjälp av en traumapsykolog.

Man kan göra det även utan att ”må dåligt” som ett sätt att inte ”börja må dåligt”. Det är på ett sätt att ta ansvar för sin mentala hälsa, så resonerade jag och i Sverige finns det verkligen proffs.

Att skriva om tiden i fångenskap hjälpte mig också att skilja då från nu. Så även om du skriver för byrålådan – så skriv!

Men skrivandet blev också en tvåeggad process eftersom det tvingade mig att gå upp varje morgon och mentalt gå tillbaka in i fängelset. Men dagen då boken kom ut var jag också lyckligare än den dagen då jag blev fri.

Jag hade skrivit mig själv fri.

Ord för ord. Timme för timme. Dag för dag.

Det var som att kräkas.

I dag mår jag bra. Jag kan inte riktigt hantera stress på samma sätt som tidigare – men jag är en bättre journalist och en bättre människa. Jag har perspektiv på livet som jag inte skulle vilja vara utan.

Från min horisont blev det efter ett tag uppenbart att de som också verkligen lidit under de här åren var föräldrar och släktingar. De har varit mentalt kidnappade och deras kamp har varit smärtsam även om den också blev framgångsrik. Eftersom det alltid fanns något mer de kanske kunde göra.

Ett till telefonsamtal. Ett till brev.

Så spendera tid med dem. Krama dem.

Om det finns något positivt i detta så är det att det händelser som denna visar på styrkan hos vänner, familj och släkt. Här hemma i Sverige har människor lärt känna varandra som kanske inte hade gjort det annars.

Prövningar tar fram det bästa hos människor och ger en hopp om mänskligheten.

Det finns mycket mer jag skulle kunna skriva men jag slutar här.

Ett allra sista råd skulle kanske kunna vara att göra sådant du tycker om att göra. Vill du köra motorcykel så kör motorcykel. Vill du åka och surfa så gör det. Och vill du bara låsa in dig och sova så gör det.

Jag ser fram emot att lyssna på din berättelse.

Men det är ingen brådska. Du är fri nu och har all tid i världen.

Du klarade det.

Du behöver inte vara stark längre.

 

Av | 26 juni 2017

Utan dig – inga reportage

Genom att bli medlem ser du till att vi kan fortsätta göra oberoende kvalitetsjournalistik som är fri för alla att läsa.

Bli medlem! Du kan också stödja oss med ett engångsbelopp. Swisha 123 554 35 41.

Om Afrika aldrig hade koloniserats

Konstnären Nikolaj Jesper Cyon har gjort en kontrafaktiskt karta över den afrikanska kontinenten – så som den hade kunnat se ut om gränserna växt fram naturligt och inte dragits med linjal på skrivbord i Europa.

Johan Gustafsson egna ord om männen som höll honom fången

Johan Gustafsson är tillbaka i Sverige efter nästan sex år som fånge hos en terrorgrupp. I en längre intervju med Blankspot berättar han nu om människorna som höll honom fången.

Familjens sex år långa kamp för Johan Gustafssons frihet är nu över

Han satt kidnappad i Mali i nästan sex år. I veckan träffade han medier vid en pressträff för första gången sedan han släpptes fri. Under alla år har hans familj i tysthet arbetat oförtrutet för hans frihet. Nu kan storasystern Victoria Gustafsson äntligen pusta ut.

Bli medlem!

Genom att bli medlem i Blankspot möjliggör du oberoende kvalitetsjournalistik från världens och Sveriges vita fläckar.

Med och för dig

Vårt nätverk av medlemmar är vår viktigaste tillgång. Utöver att finansiera journalistiken bidrar våra medlemmar även med tips, idéer och expertis.

Som medlem bjuds du in att delta i arbetsprocessen. Du får unik inblick i hur reportagen blir till och ges möjlighet att bidra med dina kunskaper och åsikter.

För 70 kronor i månaden, eller 599 kronor om året, kan du bli en del av vår rörelse för att bevaka de vita fläckarna i Sverige och världen.

Blankspot är fri för alla att läsa, så genom att bli medlem ger du inte bara dig själv oberoende kvalitetsjournalistik, du ger den även till någon annan.

Som medlem blir du inbjuden till Blankspots tematräffar 4-6 gånger om året.

Allt detta får du som medlem

4-6

löpande reportageserier från Sverige och världen som presenteras i longreadformat.

600+

nyheter om obevakade ämnen och oväntade händelser.

4-6

Tematräffar med inbjudna experter, samtal och intervjuer.

≈60

nyhetsbrev med höjdpunkter, inbjudningar och saker att hålla koll på.

2

poddar med spaningar och intervjuer av Martin Schibbye och Brit Stakston.

med deltagande i Facebookgrupper om de pågående reportagen.

Nätverket skapar reportagen

Journalistik bygger på förtroende. Förtroende skapas med insyn. Därför är det viktigt för oss att bjuda in våra medlemmar till att vara en aktiv del i den redaktionella processen.

På redaktionen

Flera gånger om året har vi tematräffar tillsammans med våra medlemmar. Utöver att bjuda in dig, bjuder vi även in experter på de ämnen som diskuteras.

Om du inte kan komma till redaktionen i Stockholm kan du alltid följa mötena via livesändning.

På nätet

Blankspots reportage växer fram i de facebookgrupper vi skapar inom våra bevakningsområden.

Som medlem kan du delta i grupperna för att bidra med kunskap, tankar och expertis, innan, under och efter det att ett reportage publiceras. Ditt deltagande gör journalistiken bättre.

På riktigt

För att vår demokrati ska fungera behövs oberoende och förtroendeingivande journalistik.

Genom att delta i den redaktionella processen gör våra medlemmar reportagen vassare, samtidigt som de får ökad kunskap om – och bidrar till att stärka förtroendet för – journalistiken.

För medlemmar, fast inte bara!

Om du gillar det vi gör, men inte vill bli medlem, finns det fler sätt att stötta oss.

Få vårt nyhetsbrev

Blankspots nyhetsbrev kommer varje fredag morgon, året runt, och innehåller reportage, nyheter, kalendarium och mer.

Stöd oss direkt

Vill du bidra med pengar så att vi kan göra fler reportage är du varmt välkommen att swisha valfritt belopp till:

123 554 35 41

Sprid ordet!

Vi blir glada när du läser, delar och pratar om det vi gör. Ju fler som upptäcker oss desto bättre blir vi!

Bli företagspartner

Blankspot samarbetar gärna med organisationer som vill bidra till en bättre bevakning av ett ämne.