Hela debatten om FOJO och pressfriheten i Etiopien

Av | 6 december 2017

I ett debattinlägg i tidningen Journalisten kritiserade Martin Schibbye Fojo för deras roll under statsbesöket. Fojo svarade i ett debattinlägg och menade att besöket ingår i deras arbete för förändring i landet.  I sin slutreplik i debatten skriver Schibbye att Fojo undviker att nämna det planerade stödet till enskilda redaktioner och program i landet och att Fojo måste tåla kritik. Nedan har vi sammanställt alla inlägg.

  • I en analyserande nyhetstext är slutsatserna skribentens egna.

”I ett läge då det fria ordet fängslas finns det inget att tala tyst om”

Den etiopiska informationsministern är just nu på besök i Sverige och det är medieinstitutet Fojo som står för programmet. Martin Schibbye, som satt fängslad över ett år i det ökända Kalityfängelset, riktar hård kritik mot tystnaden som omger besöket.

I morse vaknade journalisten Eskinder Nega i Kalityfängelset till fångvaktarnas gälla röster ”kotera, kotera, kotera” blandad med ljudet av batonger mot korrugerad plåt.

När alla hundratals fångar var räknade stängdes dörrarna bakom honom igen.

I morse vaknade Etiopiens kommunikationsminister Negeri Lencho i Sverige – och det är med stor förvåning som jag noterat att en av värdarna för hans besök är en organisation som årligen får miljoner för att arbeta mot hat och hot mot journalister.

Under hösten har Fojos chef Kersti Forsberg upprepade gånger fått frågan om hon kan namnge en enda journalist fängslad i Etiopien – en fråga hon ännu inte besvarat. Inte heller har hon kunnat svara ja eller nej på frågan om någon sitter fängslad i landet för sitt arbete.

Man har också tackat nej till att skriva en debattartikel inför ministerns besök om situationen för landets journalister.

Mot den bakgrunden är jag orolig för att besöket inte kommer att användas som ett sätt att trycka på för förändringar utan bli en fjäder i hatten för en minister som är ansvarig för ett av Afrikas största fängelser för kollegor.

I en färsk rapport från Fojo om situationen i Etiopien skissar man också på möjligheten att gå in och stödja statstelevisionens arbete. En propagandakanal som visar fabricerade dokumentärer och vars journalister genomför förhörsliknande intervjuer med frihetsberövade.

I rapporten nämns inte heller mitt och Johan Perssons rättsfall som visar hur landet använder sina terrorlagar.

Sedan Etiopien införde nya terroristlagar har de systematiskt används för att förfölja lokala journalister och publicister, 100-tals kollegor har drivits i exil och förra året blev det även förbjudet att konsumera vissa mediekanaler i landet.

I ett utsmugglat brev till sin son har Eskinder Nega beskrivit att det svåraste inte är fängelset utan tankarna på hans fru och hans barn. Han skriver att sonen måste ”utstå all smärta, bestiga varje berg, korsa varje ocean”, för kampen för det fria ordet.

Utanför fängelset rusar livet förbi och han och kollegorna kan bara drömma om stressiga redaktionsmöten, lördagskaffe och släktmiddagar.

Eskinder Nega har betalat ett högt pris för vår rätt att veta vad som händer i Etiopien. Det högsta priset. Han har fått betala med sin frihet.

Med 16 journalister kvar i Kality är Etiopien i dag ett av de ledande länderna i världen när det gäller att fängsla pressen.

Vi får inte heller glömma att det i grunden inte är Etiopiens hårdhet, utan omvärldens flathet som gjort journalistiken till en livsfarlig verksamhet i landet.

Jag tror att bland det viktigaste vi kan göra är att lära oss namnen på de fängslade.  Att nämna dem vid namn.

Representanter för regeringar kommer alltid säga att man inte ska tala klarspråk.

Att pressfriheten måste balanseras mot andra värden som stabilitet, ekonomiskt tillväxt och regional maktbalans.

Men i ett läge då det fria ordet fängslas finns det inget att tala tyst om.

I länder där journalister fängslas är ingen fri och de fängslade behöver våra ord nu – inte på begravningen.

Organisationen Fojo som säger sig jobba för att stärka den fria, oberoende och professionella journalistiken bör kunna förklara för Eskinder Nega, hans fru och son, varför man inte vågar nämna hans namn och varför man är med och rullar ut röda mattan för de som fängslat honom.

 

**

”Olyckligt att Schibbye inte vill diskutera sakfrågan”

I ett debattinlägg kritiserade Martin Schibbye Fojo för att de stod för progammet när den etiopiska informationsministern kom på besök. Nu svarar Fojo, som menar att detta ingår i deras jobb för förändring i landet.

Det är olyckligt att Martin Schibbye inte vill diskutera sakfrågan med oss på Fojo, eller Journalistens läsare, nämligen: ”hur kan vi utifrån våra olika roller påverka repressiva regimer så att journalistiken stärks och journalister garanteras frihet och rätten att utföra sitt arbete?”

Detta är vår syn.

Medieinstitutet Fojo arbetar sedan drygt 25 år med att stärka fri, oberoende och professionell journalistik i utsatta länder världen över. Många gånger i extremt svåra miljöer där medieföretag likväl som enskilda journalister hatas och hotas, trakasseras, fängslas eller till och med dödas.

Vi försöker på olika sätt hjälpa lokala partners att stå starka i sådana miljöer. Etiopien är auktoritärt, slutet och fattigt, trots en imponerande tillväxt under många år. Fler går i skola, livslängden stiger. Men press- och yttrandefrihet är satt på undantag, de juridiska institutionerna är underordnade den politiska och militära makten som är koncentrerade till en liten grupp.

Etiopien kommer att förändras, det vet vi, men inte hur eller när. Situationen i landet är spänd mellan olika delar av det etiopiska samhället. Det innebär hot om konvulsioner, men rymmer samtidigt möjligheter till positiva förändringar.

Den nya kommunikationsministern, Dr Negeri Lencho, har uttalat att han vill reformera den etiopiska mediesektorn i syfte att skapa större öppenhet och frihet. Hur detta kommer att utvecklas vet vi inte, det är svårt att bedöma genomslaget i den etiopiska regeringen.

Sida har bjudit in honom till Sverige på studiebesök för att han ska få möta företrädare för svenska privatägda medier, för public service, Pressombudsmannen och svenska myndigheter.

Fojo har hjälpt Sida med delar av programmet, för att låta honom se hur fria medier verkar. Det är sant. Det är däremot inte sant att vi inte ”vågar” nämna några fängslade journalister vid namn.

Vi har också gjort en studie av det etiopiska medielandskapet och fört fram förslag på hur omvärlden skulle kunna bidra till att göra medierna friare, mer oberoende och mer professionella.

I de förslagen ingår inte att stödja den etiopiska statstelevisionens arbete, vilket Martin Schibbye felaktigt påstår i sin debattartikel.

Däremot ingår bland andra följande förslag:

– Stöd till den pågående processen att skapa en oberoende pressombudsman.

– Stöd för en konstruktiv dialog mellan statliga och privata medier och medier i exil.

– Stöd för att förändra både utformningen och tillämpningen av de lagar som använts för att fängsla journalister och publicister på oklara grunder. Det gäller framför allt anti-terroristlagen men också andra lagar som styr journalisters arbete.

Fojo träffade naturligtvis ministern under hans besök. Vi framförde tydligt vår kritik av hanteringen av oppositionella, tillämpningen av inskränkande lagar, av godtyckliga frihetsberövanden och de rättegångsprocesser som lett till att bland andra Eskinder Nega sitter fängslad. Vi tog också upp situationen för de journalister, med namns nämnande, som sitter i etiopiska fängelser.

Fojo stödjer en positiv demokratiutveckling i en rad länder genom att utrusta fria och oberoende media i många länder med verktyg, kontakter, nätverk och kompetens. Vi tror inte att det arbetet går att genomföra genom att avbryta all kontakt med dem vi vill påverka, tvärtom tror vi att det bäst sker genom långsiktigt utbildningsarbete, dialog och kommunikation

Kersti Forsberg, verksamhetschef

Bo Göransson, styrelseordförande

Ps, här finns Fojos rapport om Etiopien för den som vill läsa mer.

 

**

”Där passerade organisationen i mina ögon en gräns”

Martin Schibbye har tidigare kritiserat Fojo för deras roll under det etiopiska statsbesöket nyligen. Han gillar inte heller det debattsvar som Fojo gett. ”Kritiken mot att arrangera ett statsbesök av en minister som fängslar kollegor, avfärdar Fojos Kersti Forsberg med att berätta om Fojos 25-åriga arbete med att stötta lokala aktörer”, skriver Schibbye i sin slutreplik: 

Kritiken mot att arrangera ett statsbesök av en minister som fängslar kollegor, avfärdar Fojos Kersti Forsberg med att berätta om Fojos 25-åriga arbete med att stötta lokala aktörer. Hade detta projekt handlat om att stötta lokala aktörer i Etiopien vore det ingen ko på isen. Det grundläggande problemet är att allt detta arbete nu skuggas av att Fojo är medarrangör till statsbesöket och skissar på stöd till statliga institutioner. Det är självklart bra att träffa etiopiska politiker, berätta om svensk tryckfrihet och visa upp sin kursgård i Kalmar. Men man behöver inte dela på värdskapet och sitta axel vid axel med Utrikesdepartementet.

Där passerade organisationen i mina ögon en gräns. Och gör man det, tar man det steget, får man vara beredd på kritik. Kersti Forsberg lyfter fram den ekonomiska tillväxten i landet på sann diplomatprosa och spelar ner sin egen rapports slutsatser. Hon nämner inte det planerade stödet till enskilda redaktioner och program (skulle statstelevisionen vara undantagna?) eller det institutionella stödet till Ethiopian Broadcasting Authority (EBA) som sorterar under premiärministern. En organisation som är hårt kritiserat för politiserad styrning och gynnande av olika affärsintressen.

På EBA:s Facebooksida är den mest delade länken information från landets informationsministerium, vilket mot bakgrund av att myndigheten utses och finansieras av regeringen är helt logiskt. Om ett stöd till dessa myndigheter är ”sakfrågan” och vägen till att garantera ”journalisters frihet ” så delar jag inte den bilden. I Sverige finns flera journalister som flytt efter att just EBA dragit in deras licenser. Denna myndighet ska nu Fojo stödja.

För mig är detta sakfrågan: de som tvingats i exil och de fängslats i sin yrkesutövning. De som inlåsta tvingas se nyheter en timme om dagen och vars barn blir äldre utan att kunna vara där för dem.

När ministern för ett parti som har 100 % av platserna i parlamentet och 16 journalister i fängelse kommer hem och ställer fram sin Fojo-mugg på sitt skrivbord i Addis Abeba är han säkert nöjd med sin resa och sin myndighets kommande samarbete med Fojo.

Martin Schibbye, chefredaktör Blankspot.

Av | 6 december 2017

Stöd oss för mer journalistik

Vår journalistik är fri att läsa och byggs tillsammans med engagerade läsare. Men det kostar att göra journalistik.

Stöd oss genom att Swisha valfritt belopp till 123 554 35 41 eller genom att beställa en årsprenumeration.

Artikeln fortsätter på Facebook

Blankspots journalistik görs tillsammans med dig. Om du vill bidra med din kunskap och dina idéer, gå med i Facebookgruppen som finns för reportageserien och följ arbetet bakom kulisserna.

Till gruppen om Etiopien