Inlåst i väntan på utvisning

Av | 29 januari 2017
  • Artikeln fortsätter på Facebook
  • Blankspots journalistik görs tillsammans med dig. Om du vill bidra med din kunskap och dina idéer, gå med i Facebookgruppen som finns för reportageserien och följ arbetet bakom kulisserna.
  • Till gruppen om Afghanistan

I förrgår begick en 16-årig asylsökande pojke självmord i Vännäs. Dagen efter försökte ytterligare två ensamkommande barn ta sina liv. I förvar runt om i Sverige väntar många unga desperata afghaner på utvisning till ett land de aldrig har varit i. Blankspot har träffat Hamed som riskerar deportation.

Hamed Ramezani gnider tummen mot handlederna. Såren kliar och har inte läkt än. Blicken är mörk. Han är klädd i en sportig luvttröja och på soffbordet framför honom står en kaffe som han inte kommer att röra någon gång under samtalet.

– Jag är rädd, när som helst skickar de tillbaka mig till ett land jag aldrig varit i. Ett land i krig. Hur ska jag överleva där, frågar han sig och drar i klockans armband så att skärsåren döljs.

Utanför fönstret i besöksrummet ser man hjulspår i snön som föll under natten.

En vecka tidigare kallades han till ett möte på Migrationsverkets kontor i Umeå. Han var orolig och ville ta med sig en vän, men fick beskedet att tiden inte gick att skjuta på. Efter ryktet i december om att Sverige återupptagit tvångsdeportationerna till Afghanistan, levde han i skräck.

Å ena sidan visste han att det snart kunde vara slut. Men han ville inte heller gömma sig eller bete sig som en kriminell. Blir man kallad till ett möte så kommer man. Det var så han hade lärt sig leva i Sverige. Det var sån han var.

– När jag kom in i rummet såg jag två poliser i ögonvrån. Jag fick inte ens säga farväl till familjen jag bott hos eller packa en väska, berättar Hamed Ramezani.

I kläderna han stod i kördes han till polishuset i Umeå och låstes in.

I cellen blev fruktan för att dö så stark att den började övergå till att se döden som en befriare.

Hamed bröt sönder en vit plastsked och tryckte in det spetsiga skaftet i venerna.

– Jag blev arg och när jag blir arg vill jag skada mig själv.

Polisen hann ingripa och räddade hans liv.

– De hindrade mig från att dö, de slog mig och sedan dess har de haft mig under övervakning säger han med en stark röst.

IMG_7374

Migrationsverkets förvar i Gävle.

Allt började med att familjen flydde från Afghanistan till i Iran innan han föddes. I Afghanistan fanns det en hotbild mot hans far och de kunde inte återvända på grund av konflikter i landet. Född och uppväxt som flykting utan id-kort var livet svårt och han såg ingen framtid för sig själv.

Dessutom utsattes han för upprepade övergrepp som till slut fick honom att bestämma sig för att fly tillsammans med sin mamma, syster och bror.

– Från söner i andra familjer fick jag höra att Sverige var ett bra land där man kunde bygga sig en framtid, minns han.

Vid gränsövergången mellan Iran och Turkiet besköts familjen av gränsvakter, som bara minuter innan hade lovat att låta dem passera.

– Jag sprang för mitt liv, runtomkring mig föll barn ner, eftersom de inte var lika snabba. Jag ser dem fortfarande framför mig, hur de ligger kvar blodiga på marken, berättar han märkbart traumatiserad av händelsen.

I tumultet tappade han bort sin mamma och syskonen.

– När jag vände mig om var de borta. Plötsligt såg jag dem inte i kaoset. Väl på andra sidan vågade ingen gå tillbaka för att hämta kropparna.

Hamed Ramezani fattade då själv beslutet att fortsätta till fots över den europeiska kontinenten och räknar upp namn på städer, byar och gränsövergångar innan han två år senare kom till Sverige och placerades i Sorsele.

– Jag trivdes bra och hade kompisar men mina minnen och flashbacks plågade mig på dagarna i skolan och när jag skulle sova. Men jag älskade skolan och lärarna i Sorsele även om det var kämpigt, minns Hamed.

Av läkare i Sverige fick han snart diagnosen multitraumatiserad, på grund av de övergrepp han utsattes för som barn innan han flydde. Han läggs in på akutpsykiatrin flera gånger och genomför ett antal självmordsförsök. I läkarintyg framgår att han är i behov av regelbunden traumabehandling, något som han inte får i förvaret eller i Afghanistan dit han nu ska deporteras.

När han fyllde 18 år och flyttades till Umeå från Sorsele valde kommun att neka honom fortsatt skolgång, vilket tog hårt.  Under hösten gjorde han istället praktik på en bilfirma i Umeå.

– Jag trivdes bra där och det var skönt att under några timmar per dag tänka på annat.

Efter praktiken blev han erbjuden jobb med lön, men eftersom han inte hade något pass fick han inte tillstånd att arbeta.

– Jag ville jobba och göra rätt för mig, så ja, det var en stor besvikelse.

Dagarna i förvaret i Gävle beskriver han som ett stort ingenting. Han har tillgång till både telefon och internet, men orkar inte ha någon kontakt med omvärlden.

Ovissheten beskriver han som det värsta.

– Jag skulle vilja att någon gav mig information om Afghanistan, jag vet inget om landet eftersom jag aldrig varit där. Men jag läser nyheter och kan konstatera att det råder krig.

Några dagar innan vi ses skakas huvudstaden Kabul av två kraftiga explosioner som visar sig vara samordnade självmordsattacker i närheten av parlamentsbyggnaden.

FN har varnat för att den humanitära situationen i landet blir allt mer bräcklig. Talibanerna kontrollerar en tredjedel av ytan och omkring 8,1 miljoner människor – varav 5,4 miljoner barn – är i behov av humanitärt stöd. I år har 551 000 afghaner flytt sina hem på grund av strider.

Dessutom har en miljon flyktingar i år återvänt från Iran och Pakistan.

Afghanistans parlament sa därför nyligen nej till fortsatta utvisningar från Sverige. Men landets regering gjorde en annan bedömning och slöt ett avtal med Sverige.

– Jag är ingen brottsling, jag flydde för att få ett bättre liv och gick själv till Migrationsverket för att söka asyl, hur kan de efter det behandla mig som en kriminell, säger Hamad, ställer sig vid fönstret och ser ut.

Hittills i år har drygt 800 afghaner återvänt från Sverige frivilligt och 13 har utvisats med tvång. Hur många som totalt kommer att lämna Sverige är oklart men i dagsläget väntar omkring 36000 personer, med rötter i Afghanistan, på beslut om uppehållstillstånd i Sverige.

Frågan om, vad han tror skulle hände med honom i Kabul, kommer i retur.

– Vad tror du själv? Du är journalist, du vet att för två månader skickades en grupp och du vet att en av dem är försvunnen.

 

Förutom att följa nyheterna från Afghanistan är dagarna en enda lång väntan på att med tvång sättas på ett flygplan. Han oroar sig för att sticka ut i ett religiöst land eftersom han själv inte är en särskilt troende muslim och menar att man ser på honom att han bott länge utanför landet.

– Jag fastar och lever inte som man ”borde”.

Hamads underarmar är täckta av tatueringar, han har bland annat ett stort H intatuerat. Som Hazar tillhör han en särskilt utsatt grupp enligt Migrationsverkets senaste utlåtande om landet. Och enligt hans juridiska ombud utgör tatueringarna en ytterligare risk för förföljelse, eftersom vattnet som man rituellt tvättar sig med före bönen, inte når huden direkt om man är tatuerad.

Just de två omständigheterna kan vara hans chans att i sista stund få en ny prövning.

Men vad som än händer honom nu så har han slutat både hoppas och drömma.

– När jag kom till Sverige så drömde jag om att bli polis. Jag tyckte om den svenska polisen och ville en dag bli deras kollega. Men även denna dröm har de nu tagit ifrån mig, säger han och kavlar upp ärmarna på träningsoverallen.

– Jag har bara en dröm nu och det är att dö.

FotnotRädda Barnen har en särskild stödlinje för asylsökande unga i Sverige. Telefonnumret är 0200–77 88 20. Mer information finns här.

 

 

Av | 29 januari 2017

Utan dig – inga reportage

Genom att bli medlem ser du till att vi kan fortsätta göra oberoende kvalitetsjournalistik som är fri för alla att läsa.

Bli medlem! Du kan också stödja oss med ett engångsbelopp. Swisha 123 554 35 41.

Mer från Blankspot

Allt om Afghanistan

Blankspot på plats i Afghanistan

Blankspots redaktion gick för en vecka ut med en blixtinsamling för att kunna följa situationen på plats. Nu kommer den första rapporten från landet.

Vad händer med de som utvisas i kväll?

BLIXTINSAMLING. Vad händer med de utvisade när de landar i Kabul? Var tar de vägen? Hur klarar de sig den första tiden? Hur mår de? Vilken eventuell hjälp får de?

Natostyrkorna orsakar fler offer än talibangerillan i Afghanistan

Amerikanska flygangrepp kräver allt fler civila offer enligt FN men både USA och talibangerillan kallar siffrorna för felaktiga.

Krigskorrespondenten som fruktar freden

Wali Arian har bevakat kriget i Afghanistan sedan han var 19 år. Men till slut blev hoten från talibanerna så pass allvarliga att han inte längre kunde vara kvar i hemlandet. I dag är han orolig över att talibanerna villkorar fredsprocessen så att de lokala medierna kan tvingas ta flera steg tillbaka.

Bli medlem!

Genom att bli medlem i Blankspot möjliggör du oberoende kvalitetsjournalistik från världens och Sveriges vita fläckar.

Med och för dig

Vårt nätverk av medlemmar är vår viktigaste tillgång. Utöver att finansiera journalistiken bidrar våra medlemmar även med tips, idéer och expertis.

Som medlem bjuds du in att delta i arbetsprocessen. Du får unik inblick i hur reportagen blir till och ges möjlighet att bidra med dina kunskaper och åsikter.

För 70 kronor i månaden, eller 599 kronor om året, kan du bli en del av vår rörelse för att bevaka de vita fläckarna i Sverige och världen.

Blankspot är fri för alla att läsa, så genom att bli medlem ger du inte bara dig själv oberoende kvalitetsjournalistik, du ger den även till någon annan.

Som medlem blir du inbjuden till Blankspots tematräffar 4-6 gånger om året.

Allt detta får du som medlem

4-6

löpande reportageserier från Sverige och världen som presenteras i longreadformat.

600+

nyheter om obevakade ämnen och oväntade händelser.

4-6

Tematräffar med inbjudna experter, samtal och intervjuer.

≈60

nyhetsbrev med höjdpunkter, inbjudningar och saker att hålla koll på.

2

poddar med spaningar och intervjuer av Martin Schibbye och Brit Stakston.

med deltagande i Facebookgrupper om de pågående reportagen.

Nätverket skapar reportagen

Journalistik bygger på förtroende. Förtroende skapas med insyn. Därför är det viktigt för oss att bjuda in våra medlemmar till att vara en aktiv del i den redaktionella processen.

På redaktionen

Flera gånger om året har vi tematräffar tillsammans med våra medlemmar. Utöver att bjuda in dig, bjuder vi även in experter på de ämnen som diskuteras.

Om du inte kan komma till redaktionen i Stockholm kan du alltid följa mötena via livesändning.

På nätet

Blankspots reportage växer fram i de facebookgrupper vi skapar inom våra bevakningsområden.

Som medlem kan du delta i grupperna för att bidra med kunskap, tankar och expertis, innan, under och efter det att ett reportage publiceras. Ditt deltagande gör journalistiken bättre.

På riktigt

För att vår demokrati ska fungera behövs oberoende och förtroendeingivande journalistik.

Genom att delta i den redaktionella processen gör våra medlemmar reportagen vassare, samtidigt som de får ökad kunskap om – och bidrar till att stärka förtroendet för – journalistiken.

För medlemmar, fast inte bara!

Om du gillar det vi gör, men inte vill bli medlem, finns det fler sätt att stötta oss.

Få vårt nyhetsbrev

Blankspots nyhetsbrev kommer varje fredag morgon, året runt, och innehåller reportage, nyheter, kalendarium och mer.

Stöd oss direkt

Vill du bidra med pengar så att vi kan göra fler reportage är du varmt välkommen att swisha valfritt belopp till:

123 554 35 41

Sprid ordet!

Vi blir glada när du läser, delar och pratar om det vi gör. Ju fler som upptäcker oss desto bättre blir vi!

Bli företagspartner

Blankspot samarbetar gärna med organisationer som vill bidra till en bättre bevakning av ett ämne.