”Jag behövs där som journalist och jag känner att jag har bråttom tillbaka”

Av | 1 september 2019

Den svenska journalisten och författaren Dawit Isaak har hållits fängslad i Eritrea sedan 2001. VI publicerar här ett kapitel ur boken ”Jakten på Dawit” av Martin Schibbye, som själv suttit i fängelse i Eritreas grannland Etiopien. Här möter vi Dawit Isaak åtta månader innan han greps av eritreansk säkerhetspolis.

  • Artikeln fortsätter på Facebook
  • Blankspots journalistik görs tillsammans med dig. Om du vill bidra med din kunskap och dina idéer, gå med i Facebookgruppen som finns för reportageserien och följ arbetet bakom kulisserna.
  • Till gruppen om Eritrea

Bakgrund:

Dawit Isaaks lillebror Esayas växte upp hos Leif och Elisabet Öbrink i Låddebo utanför Göteborg. Parets son Johan var jämnårig med Esayas.

Under en period bodde även Dawit i Låddebo och Öbrinks blev därför bröderna Isaaks ”svenska familj”.

Detta utdrag ur ”Jakten på Dawit” skildrar Dawits familjs sista besök i Låddebo. Kort därefter lämnade Dawit Sverige för sista gången.

Leif Öbrink är sedan många år ordförande för Stödkommittén Free Dawit.

undefined
”Jakten på Dawit” (Offside Press).

Mörkret kom snabbt vid den här tiden på året och även om alla skulle iväg till sitt stannade de flesta kvar efter maten för att prata med Dawit om händelseutvecklingen i Eritrea.

Det var januari 2001 och Dawit Isaaks familj åt middag i Låddebo. Elisabet Öbrink hade lagat tjälknöl med potatis och brunsås. Hon ville att Dawits barn skulle få smaka på svensk husmanskost. Tvååriga Danait åt sås med sked och sörplade glatt. Hennes namn betyder ”en rättvis dom”. Alla barnen skulle ha namn som stod för något viktigt.

Dawit ville ha hjälp med att ordna svenskt medborgarskap till Sofia och Danait. Planen var att stanna i Sverige ett par månader till och sedan återvända till Eritrea, nu när kriget var slut.

Även i Sverige hade det rapporterats att alltfler röster, både i och utanför Eritrea, kritiserade president Isaias Afewerki. Bland de svenskar som hade kämpat för Eritreas självständighet var uppgivenheten stor. Alla reformer den nya regeringen talat så mycket om verkade ha ställts in. Det fanns fortfarande bara ett parti: People’s Front for Democracy and Justice, i praktiken en förlängning av befrielserörelsen EPLF. Det hade inte hållits några val sedan självständigheten 1991, som erövrats efter det 30 år långa befrielsekriget mot Etiopien.

Och så det andra kriget mot Etiopien, som nu visserligen hade tagit slut för några veckor sedan, men som på två år släckt tiotusentals eritreanska liv och gjort hundratusentals hemlösa. Varför hade det ens brutit ut?

– Jag börjar bli orolig för Eritrea, att det faktiskt kan vara på väg att gå åt helvete ordentligt, sa Johan Öbrink till Dawit.

De andra runt bordet föll in i diskussionen och frågade i vilken riktning landet egentligen var på väg.

Esayas upprepade vad han sa till Dawit när de skildes åt i Asmara:

– De hivar ju upp folk på lastbilsflak, jag kunde inte vara kvar där. Jag förstår inte att du vill åka dit igen.

Esayas berättade att deras mamma redan när de var barn hade varnat dem för gerillan.

– ”De kommer att göra slut på oss”, sa hon. Minns du det, Dawit?

Dawit svarade korthugget att han inte höll med. Han var obekväm med hela diskussionen.

När Dawit hade bott i Lerum var det Johan Öbrink och fosterföräldrarna som stod för det politiska. De var liberaler och en tidningsfamilj: Elisabet Öbrinks pappa var chefredaktör på Ljusnan och brodern på Eskilstuna-Kuriren. Familjen hade ofta skojat om att Dawit stulit idén till namnet Setit från tidningen Ljusnan, som ju också var en flod – fast den rinner genom Hälsingland istället för Eritrea.

Då var Dawit författaren som arbetade med barnteater och skrev om kärleken. Men sedan han rekryterats av Setit hade han börjat skriva mer och mer om andra ämnen, även politik.

Dawit argumenterade för att läget skulle bli bättre:

– Det är inte det att jag inte ser det ni ser, men jag tror det kommer att lösa sig.

I Sydafrika hade Nelson Mandela nyligen trätt tillbaka som president. Sedan apartheidregimens fall var han en firad ikon både hemma och utomlands, men han hade ändå självmant valt att släppa fram andra i ledningen för ANC och landet.

– Se på Mandela, sa Johan. Jag tror att han gör rätt. Jag tror inte att samma person kan vara både förgöraren och uppbyggaren. Efter befrielsen är det viktigaste man kan göra att avgå.

Dawit såg tveksamt på Johan. Isaias Afewerki hade trots allt lett sitt land till självständighet. Dawit menade att kriget hade förstört mycket och nu handlade det om att ge det unga landet tid.

– Eritrea är inte ens tio år fyllda, sa Dawit.

Till kaffet berättade Johan Öbrink för Dawit att han just läst ut serieromanen ”V for Vendetta”. Boken utspelar sig i ett Storbritannien där ett fascistiskt parti tagit makten och skapat en polisstat. Johan sa att fascistregimen i berättelsen försökte utrota avvikande åsikter genom censur av konst, musik och litteratur. Mot systemet stod en ensam frihetskämpe med pseudonymen V.

– När Evey, den kvinnliga huvudpersonen, ska spränga parlamentet i slutet så hindrar han henne eftersom det är hon som ska ta över, och då måste hon vara ren. Varje förändring kräver både förstörelse och uppbyggnad. Att spränga byggnaden är V:s sista handling, inte hennes. Han måste dö med revolutionen så att hon ska kunna ta över.

Dawit Isaak lyssnade och förstod vart vännen ville komma: Afewerki borde avgå för att bana väg för reformer. Även om Dawit inte hade hört argumenten framförda på detta sätt, med referenser till ”förstörare och uppbyggare”, så kände han igen dem från Eritrea. Sådana här framtidsscenarier var vad alla pratade om dessa dagar, när de var säkra på att inga obehöriga lyssnade.

– Men det är skillnad, suckade Dawit. Eritrea är ingen serieroman.

Johan stod på sig och menade att just för att Nelson Mandela hade lett en delvis väpnad rörelse var det bästa han kunde göra att, efter den första övergångsperioden, låta andra ta vid.

Sedan läste han högt ur ”V for Vendetta””Anarchy wears two faces, both Creator and Destroyer. Thus Destroyers topple empires; make a canvas of clean rubble where creators can then build a better world. […] Away with our explosives, then! Away with our Destroyers!

They have no place within our better world. But let us raise a toast to all our bombers, all our bastards, most unlovely and most unforgivable, let’s drink their health, then meet with them no more.”

Det blev tyst runt bordet. Alla väntade på att Dawit skulle säga något.

– Du har en poäng men jag tror ändå att det kan lösa sig, sa Dawit diplomatiskt och lovade att hålla dem uppdaterade nerifrån Eritrea.

– Är du inte orolig för att resa tillbaka? frågade Esayas.

Dawit skakade på huvudet.

– Nej, men jag är orolig för vart landet ska ta vägen. Jag behövs där som journalist och jag känner att jag har bråttom tillbaka.

Fotnot: Det publicerade utdraget är en kortad och lätt bearbetad version av kapitlet ”Den sista måltiden”.

Av | 1 september 2019

Utan dig – inga reportage

Genom att bli medlem ser du till att vi kan fortsätta göra oberoende kvalitetsjournalistik som är fri för alla att läsa.

Bli medlem! Du kan också stödja oss med ett engångsbelopp. Swisha 123 554 35 41.

Mer från Blankspot

Allt om Eritrea

Hallå där Donald Boström: hur är det att ställa ut i Asmara?

Fredagen den 22 november invigs en utställning i Asmara med fotografen och journalisten Donald Boströms...

Lyssna på Martin Schibbye – live och som ljudbok

Den 27 oktober, på Dawit Isaaks 55:e födelsedag, släpper Offside Press Martin Schibbyes recensenthyllade Jakten på Dawit som ljudbok, med Martin själv som inläsare.

Bok med Dawit Isaaks texter delas ut i Bryssel

Crowdfundad översättning av Dawit Isaaks samlade texter Hopp möjliggör för ökat engagemang i fallet bland EU-parlamentariker.

”Jakten på Dawit” – intervjuer och recensioner

Intervjuer och recensioner av Martin Schibbyes reportagebok "Jakten på Dawit" (Offside Press) finns nu samlade här i en post som fylls på efterhand.

Bli medlem!

Genom att bli medlem i Blankspot möjliggör du oberoende kvalitetsjournalistik från världens och Sveriges vita fläckar.

Med och för dig

Vårt nätverk av medlemmar är vår viktigaste tillgång. Utöver att finansiera journalistiken bidrar våra medlemmar även med tips, idéer och expertis.

Som medlem bjuds du in att delta i arbetsprocessen. Du får unik inblick i hur reportagen blir till och ges möjlighet att bidra med dina kunskaper och åsikter.

För 70 kronor i månaden, eller 599 kronor om året, kan du bli en del av vår rörelse för att bevaka de vita fläckarna i Sverige och världen.

Blankspot är fri för alla att läsa, så genom att bli medlem ger du inte bara dig själv oberoende kvalitetsjournalistik, du ger den även till någon annan.

Som medlem blir du inbjuden till Blankspots tematräffar 4-6 gånger om året.

Allt detta får du som medlem

4-6

löpande reportageserier från Sverige och världen som presenteras i longreadformat.

600+

nyheter om obevakade ämnen och oväntade händelser.

4-6

Tematräffar med inbjudna experter, samtal och intervjuer.

≈60

nyhetsbrev med höjdpunkter, inbjudningar och saker att hålla koll på.

2

poddar med spaningar och intervjuer av Martin Schibbye och Brit Stakston.

med deltagande i Facebookgrupper om de pågående reportagen.

Nätverket skapar reportagen

Journalistik bygger på förtroende. Förtroende skapas med insyn. Därför är det viktigt för oss att bjuda in våra medlemmar till att vara en aktiv del i den redaktionella processen.

På redaktionen

Flera gånger om året har vi tematräffar tillsammans med våra medlemmar. Utöver att bjuda in dig, bjuder vi även in experter på de ämnen som diskuteras.

Om du inte kan komma till redaktionen i Stockholm kan du alltid följa mötena via livesändning.

På nätet

Blankspots reportage växer fram i de facebookgrupper vi skapar inom våra bevakningsområden.

Som medlem kan du delta i grupperna för att bidra med kunskap, tankar och expertis, innan, under och efter det att ett reportage publiceras. Ditt deltagande gör journalistiken bättre.

På riktigt

För att vår demokrati ska fungera behövs oberoende och förtroendeingivande journalistik.

Genom att delta i den redaktionella processen gör våra medlemmar reportagen vassare, samtidigt som de får ökad kunskap om – och bidrar till att stärka förtroendet för – journalistiken.

För medlemmar, fast inte bara!

Om du gillar det vi gör, men inte vill bli medlem, finns det fler sätt att stötta oss.

Få vårt nyhetsbrev

Blankspots nyhetsbrev kommer varje fredag morgon, året runt, och innehåller reportage, nyheter, kalendarium och mer.

Stöd oss direkt

Vill du bidra med pengar så att vi kan göra fler reportage är du varmt välkommen att swisha valfritt belopp till:

123 554 35 41

Sprid ordet!

Vi blir glada när du läser, delar och pratar om det vi gör. Ju fler som upptäcker oss desto bättre blir vi!

Bli företagspartner

Blankspot samarbetar gärna med organisationer som vill bidra till en bättre bevakning av ett ämne.