Jemen: Desperat situation i den belägrade staden Taiz

Av Lennart Hofman & Andreas Staahl | 24 mars 2018

Frontlinjen för det blodiga kriget i Jemen går genom den belägrade staden Taiz. Här står huthirebellerna mot en saudiledd koalition. Blankspots team tog sig in för att rapportera från ett av vår tids mest våldsamma – men samtidigt mest okända krig.

  • Artikeln fortsätter på Facebook
  • Blankspots journalistik görs tillsammans med dig. Om du vill bidra med din kunskap och dina idéer, gå med i Facebookgruppen som finns för reportageserien och följ arbetet bakom kulisserna.
  • Till gruppen om Jemen

Det dova ljudet från explosioner långt borta rullar ekande genom dalen och tunga moln av vit rök flyter bort över husen.

En märklig tystnad följer. Och sedan ljudet av sirener och ambulanser som indikerar att det finns döda och skadade.

Utsikten över staden Taiz från berget, mitt i staden, är milsvid.

Bredvid oss står den 26-åriga fotografen Assam Al-Zubairi. Han tar upp sin telefon och visar en bild på ett barn som dött tidigare på morgonen.

Ett blodigt bandage är lindat omkring pannan.

– Hon dog när en buss besköts med en raket av huthirebeller, säger han.

När kriget bröt ut ägnade sig Assam Al-Zubairi som så många andra i hans ålder, mest åt att publicera roliga klipp på sociala medier.

Att blir krigsfotograf var aldrig hans dröm.

– Kriget tvingade mig att ta de här bilderna. Världen måste få veta vad vi går igenom här, säger Assam Al-Zubairi.

Efter varje explosion är han där med sin kamera och dokumenterar förödelsen. Bilder på flyende, förstörda byggnader och död.

Nya explosioner får det att skaka i fönsterrutorna som fortfarande är hela.

Men Assam Al-Zubairi verkar oberörd. Staden är i dag en av de mest våldsdrabbade i Jemen. Här går frontlinjen mellan shiitiska huthirebeller och jemenitisk militär.

Från luften anfaller saudiska stridsflygplan och flera kvarter i staden har fallit i al-Qaidas händer.

Ändå hör omvärlden sällan talas om staden. Eller kriget.

De flesta lokala journalister har flytt och internationella kollegor lyckas sällan komma in i Jemen. Än mindre besöka den belägrade staden Taiz.

– Världen måste veta vad vi går igenom här för att de ska kunna be om nåd för Taiz.

Utsikt över Taiz där frontlinjen mellan de stridande parterna går. Foto: Andreas Staahl.

Allt började i april 2015 då huthirebellerna tog över den jemenitiska huvudstaden Sanaa tillsammans med trupper lojala till den tidigare presidenten Ali Abdullah Saleh som hade avsatts i samband med den arabiska våren 2011.

De fördrev president Abd Rabbuh Mansour Hadi till grannlandet Saudiarabien.

Uppmuntrade av de snabba framgångarna drog huthirebellerna söderut. Där stötte de på starkt motstånd från lokala milisgrupper och militären. Med stöd av Saudiarabien försökte man driva tillbaka huthirebellerna, eftersom de betraktades som allierade med landets ärkefiende Iran.

Efter ett par månader stelnade frontlinjerna.

I norra Jemen härskar huthirebellerna och stridskrafter som tidigare var lojala med presidenten Ali Abdullah Saleh. De kontrollerar huvudstaden Sanaa och flera hamnstäder utmed den västra kusten.

Delar av de södra och östra delarna av landet ligger i händerna på den saudistödda jemenitiska regeringen.

Militären och milisen stödjer Abd Rabbuh Mansour Hadi och har fått stöd av Saudiarabien som utfört tusentals luftanfall mot landet.

Kriget ledde snabbt till en av “de värsta humanitära kriserna i världen”, enligt FN.

Ett krig där “alla stridande partier bryter mot de mänskliga rättigheterna.”

Huthirebellerna anklagas för att ha blockerat hjälpsändningar och tagit dem i beslag, tillfångatagit motståndare och torterat dem, använt förbjudna landminor och rekryterat barnsoldater.

Eftersom den saudiledda koalitionen kontrollerar havet kan de använda detta for att fördröja, och ibland helt och hållet blockera, tillförseln av hjälpmedel och kommersiella varor till landet.

Följderna blev katastrofala.

Mer än 22 miljoner jemeniter, nästan 80 procent av befolkningen, är i behov av humanitär hjälp och mer än en tredjedel av dem riskerar att dö av hunger om inget görs.

Jemen i dag är världens största humanitära kris – en kris som kommer att bli den värsta på 50 år om kriget fortsätter, enligt FN-källor. Foto: Andreas Staahl.

Ju närmare stadens centrum vi kommer desto fler hoprasade hus fulla med kulhål passerar vi.

Ett bilvrak ligger på sidan i ett dike intill ett utbränt hus. Civilbefolkningen har lärt sig att undvika korsningar som ligger inom skjutavstånd från bergen där prickskyttar har förskansat sig.

Många affärer i centrum är stängda. Trasiga persienner hänger ner och flera rutor har tryckts ut av tryckvågen från bomberna.

Vi passerar sakta förbi en marknad där det säljs frukt, grönsaker, tvål och tandkräm. De kvinnor och barn som inte har råd att handla tigger mat och pengar.

Eftersom soporna inte längre blir upphämtade är gatorna fulla med avfall. Hundar och katter bökar i de upprivna sopsäckarna med ruttna matrester som bidragit till det utbrott av kolera och difteri som skakat staden.

Vi blir stoppade av en grupp beväpnade män i en provisorisk vägspärr. Alla tuggar kat för att fördriva hungern och tröttheten. Det är svårt att komma underfund med vilka de hör till, än mindre vad deras intentioner är.

Boende berättar för oss att i början så stöttade många av invånarna pro-Hadisoldaterna, för att de ”stod upp för staden”. Men i dag är människorna trötta på de eviga striderna och har börjat förlora hoppet.

De står inte ut längre.

I Jemen har kriget som pågått sedan mars 2015 fått förödande konsekvenser för befolkningen. Bombanfall och granatattacker har tvingat hundratals vårdinrättningar i hela landet att stänga. Foto: Andreas Staahl.

Inne på sjukhuset al-Thawra, det största i staden, ligger patienter jämrande av smärta bredvid varandra i vita kala rum. Flera är invirade i bandage som blött igenom.

Sjukhuset har beskjutits så ofta att de översta två våningarna är förvandlade till bråte. Fönsterkarmarna har blivit bortsprängda av raketer och fönstren på de våningar som fortfarande är i bruk har murats igen.

En våning längre ner ligger den 30-åriga Besam Abdul Karim.

Han fördes in för fem dagar sedan efter att granatskärvor trängt sig igenom hans lungor och tarmar.

– Jag minns att vi sprang över en skolgård och att det plötsligt var många explosioner, säger han med ett ansikte som grimaserar av smärta.

Han upprepar gång på gång sin tacksamhet över läkarnas hjälp och att han så snart som möjligt vill tillbaka till fronten för att “frigöra sin stad.”

Några rum längre bort yttrar en ung man som önskar att vara anonym, samma önskan. Men det är osannolikt att han någonsin kan strida igen. En kula har borrat sig igenom hans ländrygg och förlamat honom.

Med en frånvarande blick kollar han på stålpinnarna som sticker ut genom hans orörliga vänsterben. Han vill inte prata så mycket om det.

– Det förändrar ändå inget, säger han dystert.

Sedan 2015 deltar Förenade arabemiraten i flygattacker mot de shiamuslimska huhtirebellerna i Jemen. Attacker som sker under saudiarabisk ledning och med uppbackning från USA. Foto: Andreas Staahl.

Läkaren Ahmed Anaam, som också är direktör på sjukhuset, har bistått de sårade i snart tre år. Han behandlar både huthirebeller och soldater som slåss för Hadi.

– Om de nu kommer från öst eller väst spelar ingen roll, vi diskriminerar inte, vi hjälper alla, säger han sittande på sitt kontor på den första våningen.

Men det har visat sig vara en nästintill omöjlig uppgift.

Sedan september 2016 får sjukhuset inte längre pengar från regeringen. Vilket lett till en akut brist på mediciner, kirurgisk utrustning, och medicinsk personal.

– Så gott som alla läkare har slutat. De som är kvar jobbar utan lön i månader.

För tillfället har Läkare utan gränser gått in och betalat ut löner, samt försett sjukhuset med mediciner och utrustning.

– Att få in mediciner är svårt och det som kommer in räcker inte, förklarar Ahmed Anaam.

Problemen han beskriver är detsamma på alla sjukhus i landet. Genom det ständiga våldet, luftangreppen och beskjutningarna har de medicinska förnödenheterna tagit slut.

Mer än tiotusen jemeniter har enligt FN redan mist livet till följd av kriget. Men, den siffran har cirkulerat i mer än ett år, och det verkliga antalet omkomna är förmodligen mycket högre.

Bara under 2017 dog det uppskattningsvis femtiotusen barn på grund av matbrist, och i år bedöms 1.8 miljoner barn vara allvarligt undernärda.

Nästan en miljon jemeniter har blivit smittade av kolera, och Läkare utan gränser har också varnat för att antalet bakteriella infektioner som är resistenta mot antibiotika ökat i en skräckinjagande takt.

Belägringen har gjort att staden blivit som ett stort fängelse.

Ingen kommer varken in eller ut.

”Efter snart tre års konflikt har Jemen i stort sett upphört att existera som stat”, skriver FN i en färsk rapport. Foto: Andreas Staahl.

Plötsligt hörs ljudet av skott från nära håll. Det skjuts i närheten av sjukhuset. Vi uppmanas att undvika att stå nära fönstren och medan läkare och vår egen säkerhetsvakt försöker bedöma varifrån det skjuts så bestäms det att vi måste lämna staden innan solen går ned.

För de journalister som valt att stanna kvar i staden för att rapportera ökar också riskerna.

Det senaste året har det i Taiz baserade ”The Media Freedoms Observatory” noterat att tre journalister dödats i staden sedan krigsutbrottet.

Journalisten Mohammed Al-Qadhi behöver ingen statistik för att förstå riskerna. Själv har han blivit blivit kidnappad och hotad av såväl pro-Hadimiliser, huthirebeller och regeringsmilitären. Trots att han alltid jobbar med en beväpnad säkerhetsvakt.

– Ett av de största problemen här är att vem som helst kan stoppa dig och ställa dig mot väggen. Man vet aldrig vem de tillhör, om de tillhör någon, säger Al-Qadhi.

Det politiska kaoset och det kontinuerliga våldet har förändrat livet för stadsinvånarna till en mardröm, säger Mohammed Al-Qadhi.

Han är en av de sista kvarblivna, oberoende journalisterna i Taiz, där han sedan början av kriget rapporterar från bland annat Sky News Arabia.

Under krigets gång har han lärt sig att inte rapportera kritiskt om människor utan framför allt fokusera på de humanitära historierna.

De som inte trampar ”på någons ömma tår”.

– Jag beskriver lidandet gång på gång, men det känns som man snurrar runt i en cirkel. Det är alltid likadana historier, säger han frustrerat.

Han berättar att det som från början var civilt motstånd under tiden ersatts av militanta salafister som kontrollerar delar av centrum. I dagsläget ska också al-Qaida finnas i staden.

– Man vet aldrig vart och när det ska smälla. Den osäkerheten är kvävande. Det kan hända vilket ögonblick som helst.

  • Utan dig – ingen journalistik
  • Stöd oss genom att bli supporter
  • Bli supporter!
  • Du kan också stödja oss med ett engångsbelopp. Swisha 123 554 35 41.

Men under åren som gått har också kriget blivit vardag.

Den vanliga ekonomin har kollapsat och landet har blivit ett slagfält även för internationella krafter som tvingat vanliga jemeniter att välja sida.

– På båda sidor av fronten finns det nu människor som bara ser till sig själva, förklarar Al-Qadhi.

“Nobodies”, kallar han dem. Människor som förut inte bestämde någonting och nu plötsligt leder en milis eller hamnat på en politisk position.

– De fick plötsligt mycket pengar och makt och status. De vill att kriget ska fortsätta.

Men om detta är det svårt att rapportera som journalist.

– Jag måste alltid manövrera runt det. Att utföra journalistik här är som att gå igenom ett minfält, man måste alltid veta vad man gör.

Den Saudiledda koalitionen ha genomfört flera flygbombningar över Jemen och anklagas för att ha träffat civila mål. Samtidigt anklagas huthirebeller för att ha skjutit mot civila – också mot barn. Foto: Andreas Staahl.

Assam Al-Zubairis bror, som också började som fotograf, tog ett par steg utanför stigen i det metaforiska minfältet.

– Han dog i fjol då en huthi-prickskytt sköt ner honom medan han tog foton vid fronten. Jag höll min bror i mina armar på väg till sjukhuset. Han dog innan vi kom fram.

Vi stannar till och ser ut över staden.

Assam Al-Zubairi gnuggar sig i ögonen, och sväljer två gånger innan han fortsätter.

– Om vi alla skulle sluta, vem skulle då göra detta? Då skulle ingen få veta. Därför fortsätter jag att ta bilder, för att berätta om vad som händer här.

Av Lennart Hofman & Andreas Staahl | 24 mars 2018

Utan dig – ingen journalistik

Genom att stödja oss ekonomiskt ser du till att vi kan fortsätta göra oberoende kvalitetsjournalistik som är fri för alla att läsa.

Bli supporter! Du kan också stödja oss med ett engångsbelopp. Swisha 123 554 35 41.

Mer från Blankspot

Allt om Jemen

Bakgrund: Jemen

Jemensamtalen i Stockholm är igång. Du har väl inte missat Blankspots reportage från landet.

I väntan på utvisning – till Jemen

I fjol flydde den jemenitiska journalisten Hind Aleryani och hennes dotter till Sverige efter att jihadister hotat henne för hennes artiklar. Nu riskerar hon att skickas tillbaka.

Striderna trappas upp i Jemen

I takt med att striderna i Jemen intensifieras har Läkare Utan Gränsers vårdinrättningar de senaste dagarna tagit emot allt fler patienter med krigsrelaterade skador.

Kriget inuti kriget

Saudiarabien och Förenade Arabemiraten strider tillsammans mot huthi-rebellerna i Jemen. Men i landets södra delar stöder de olika sidor i ett nygammalt inbördeskrig som åter blossat upp i konfliktens kölvatten. Blankspot rapporterar från den belägrade hamnstaden Aden.