Krönika: Politisk jordbävning på Afrikas horn

Av | 10 juli 2018

När jag gjorde mina första resor till Afrikas horn sades det att när djävulen reser på semester reser han till Hornet. Området var ett av de mest konfliktdrabbade på kontinenten. Kriget mellan Eritrea och Etiopien hade skördat 80 000 människoliv och genererat en av de största flykting- och migrantströmmarna till Europa.

  • Artikeln fortsätter på Facebook
  • Blankspots journalistik görs tillsammans med dig. Om du vill bidra med din kunskap och dina idéer, gå med i Facebookgruppen som finns för reportageserien och följ arbetet bakom kulisserna.
  • Till gruppen om Eritrea

Bilderna i dag från människomassorna på Asmaras gator som firar att ärkefienderna Eritreas och Etiopiens ledare slutit fred – väcker hopp om att det ordspråket nu spelat ut sin roll.

Dagens historiska avtal kommer att ha långtgående positiva effekter inte bara för länderna, utan även för Somalia och Sudan.

Så vart ska man börja leta efter förklaringar?

Närmast till hands är reformivern hos den nytillträdda premiärminister Abiy Ahmed. Under hans första hundra dagar vid makten har han släppt tusentals politiska fångar, öppnat upp för en liberalisering av ekonomin, bjudit in exilmedier att öppna kontor i Addis Abeba och sagt sig vilja acceptera fredsavtalet med Eritrea.  

Men jag tror att man för att förstå varför dagens glädjescener utspelar sig måste gå längre tillbaka i historien.

Kramen som fått symbolisera tövädret på hornet mellan Eritrea och Etiopien.

När jag våren 2016 satte mig ner i soffan bredvid Eritreas före detta försvarsministern Sebhat Efrem i Asmara så förklarade han att vägen till fred byggde på en förståelse av vad Eritrea är för nation.

Från ett eritreanskt perspektiv handlade inte konflikten om någon gräns eller ens om staden Badme.

Konfliktens kärna enligt ministern var etiopisk inrikespolitik. Det var en konflikt med minoritetsstyret TPLF – inte med Etiopien eller dess folk.

Han hade också då, våren 2016 sett början på ett paradigmskifte i grannlandet som omvärlden inte uppmärksammat: etiopiska säkerhetsstyrkor hade skjutit ihjäl 120 civila demonstranter i Oromoregionen.

Oromofolket som i Etiopien länge behandlats som andra klassens medborgare utgör en majoritet av befolkningen och var en kraft som kunde svepa bort allt, förklarade ministern.

Och han berättade att han varnat den etiopiska ledningen för riskerna med att bygga en stat på etnicitet där en minoritet på sex procent, de från Tigrayregionen, skulle sitta på alla maktpositioner.

När nu Oromobefolkningen var i uppror så skulle ”hela deras enorma armé smälta samman utan att vi behöver avfyra ett enda skott – om de inte reformerar går de mot en katastrof av bibliska proportioner”.

Två år sedan visade sig hans analys stämma.

Etiopien reformerades under galgen efter att ungdomar i den etiopiska Oromoregionen vecka efter vecka, år efter år, gått ut och demonstrerat fredligt för att gång på gång skjutas ihjäl.

Och de gav sig inte förrän de fick gehör för sina krav.

De är dessa ”demokratins spjutspetsar” som Etiopiens Abiy Ahmed kallade dem vi har att tacka för dagens historiska nyhet. Tusentals av dem dog i kampen för demokrati i Etiopien och fick aldrig uppleva detta.

Men de dog inte förgäves.

I dag är en glädjens dag. Och den tillhör framför allt de soldater som i tjugo år vaktat gränsen och som drömt mer om fred än om ännu ett krig.

De som vägrat att ge upp.

Den tillhör de boende och handlarna vid den lokala kreatursmarknaden i Adi Quala som mer än allt annat önskade att gränsen skulle öppna så att de återigen kunde sälja sina djur till Etiopien. 

Den tillhör ägaren för turisthotell Grand Dahlak som varje dag i tjugo års tid håvat upp blad ur den tomma poolen och bonat golven i de tomma rummen framför de nästintill öde milslånga sandstränderna i Massawa vid Röda Havet.

Den tillhör de som nu inte kommer att behöva fly och de som flydde och nu kan börja fundera på att återvända.

Men mest av allt tillhör freden dem som aldrig fick uppleva den.

De som gjorde den möjlig.

De som gav allt för den.

**

Se en intervju i Expressen där denna krönika först publicerades

Av | 10 juli 2018

Utan dig – ingen journalistik

Genom att stödja oss ekonomiskt ser du till att vi kan fortsätta göra oberoende kvalitetsjournalistik som är fri för alla att läsa.

Bli supporter! Du kan också stödja oss med ett engångsbelopp. Swisha 123 554 35 41.

Mer från Blankspot

Allt om Eritrea

Säkerhetsrådet röstar om sanktionerna mot Eritrea

I dag röstar säkerhetsrådet om en resolution som innebär att sanktionerna mot Eritrea lyfts. Beslutet beskrivs som historiskt och många hoppas att det ska bidra till att den positiva utvecklingen i regionen fortsätter i samma takt.

FN planerar att häva sanktionerna mot Eritrea

Omvärlden har i flera år upprätthållit sanktioner mot Eritrea, eftersom landet anklagats för att ha finansierat terrorgruppen al-Shabaab. Men om ett resolutionsförslag från Storbritannien röstas igenom hävs de den 14 november i år.

Ny bok av Martin Schibbye: Jakten på Dawit

Nu på lördag 27 oktober, fyller Dawit Isaak 54 år. Under nästan en tredjedel av den tiden har han suttit inlåst i ett eritreanskt fängelse. Martin Schibbye skriver nu en bok om Eritrea och Dawit Isaak som kommer ut nästa år. Varför en bok just nu?

Nyårsfirande på gränsen mellan Eritrea och Etiopien

Politiker från både Eritrea och Etiopien besökte under dagen det gemensamma gränsområdet för att fira nyår.