Läsarna får henne att stanna

Av Lisa Bjurwald & Fredrik Karlsson | 1 juli 2016

Var tredje svensk journalist hotas eller trakasseras på jobbet. Säffle-Tidningens ansvariga utgivare Solveig Voyce vet vad det innebär. Men hon väljer ändå att ta fajten med hatarna.

  • Artikeln fortsätter på Facebook
  • Blankspots journalistik görs tillsammans med dig. Om du vill bidra med din kunskap och dina idéer, gå med i Facebookgruppen som finns för reportageserien och följ arbetet bakom kulisserna.
  • Till gruppen om Sverige

Det sker nästan alltid när hon inte är hemma. Kanske är det någon som bor i närheten och har koll på hur hon rör sig? Men en gång vaknade hon mitt i natten av en duns. Någon attackerade huset med ägg.

Säffle-Tidningens unga chefredaktör, Solveig Voyce, är van – om än inte avtrubbad. De senaste åren har hon fått värre saker än ägg smetade på sin privata bostad. De fysiska och digitala hotbreven har varit för många för att räkna.

Dagen innan vårt möte har ännu en alarmerande rapport om hoten mot landets journalister landat hos pressen. Under de senaste tolv månaderna har inte mindre än en tredjedel av kåren drabbats. Hoten, berättar kartläggningen från Tidningsutgivarna och Sveriges Radio, är grövre mot kvinnorna i mediebranschen än mot männen.

Attackerna mot journalistiken har fått självcensuren att breda ut sig. Listan över ämnen som kan leda till trakasserier växer ständigt: invandring, jämställdhet, flyktingmottagande, sexism, extremism, organiserad brottslighet …

VÄLKOMNANDE. Dörren till Säffle-Tidningen står alltid öppen för invånarnas tips, även om de på grund av hoten numera måste ringa på för att bli insläppta.

I vissa fall behöver det inte ens handla om ett ämne som numera klassas som kontroversiellt. Ofta räcker det med att en kvinnlig skribent har en bestämd åsikt och skriver under texten med eget namn för att hatbreven ska välla in.

Det vanligaste är att hatet är av sexistisk eller rasistisk karaktär – eller båda delarna. Så har fallet varit för Solveig Voyce. En av de ledarkrönikor i Säffle-Tidningen som lett till mest hat för henne genom åren bar rubriken: ”Alla barn är våra egna.” Oavsett om de fötts på den värmländska landsbygden eller i ett turkiskt flyktingläger, var innebörden. Många upplevde texten som sympatisk. Men en ilsken minoritet kunde inte ta till sig budskapet i krönikans fiktiva verklighet, där Voyce beskriver ett Värmland i krig.

Situationen har gått så långt som att kvinnliga journalister över hela Sverige väljer att lämna yrket. Även för dem som tillhör medieorganisationer med såväl säkerhetsvakter som olika former av personalstöd blir det stundtals för mycket.

Alexandra Pascalidou valde till exempel att lämna rollen som programledare för Ring P1 förra året efter att ha utsatts för hat och hot under en längre tid. Den profilerade sportjournalisten Johanna Garå lämnade branschen med följande ord till tidningen Resumé:

”De sex år som jag har jobbat i rutan har sammanfallit med sociala mediers explosion. Det har varit en extrem tid, mestadels okontrollerad. Om man förr i tiden ville kontakta någon offentlig person fick man skriva brev. Nu kan man skrika ut sitt budskap via sociala medier direkt till personen i fråga och samtidigt visa vänner och följare vad man tycker och hur tuff man är.”

Att fortsätta sticka ut hakan som kvinnlig journalist, inte minst på en mindre ort, måste kräva en stor dos mod?

– Jag ser mig absolut inte som modig, invänder Solveig Voyce bestämt. Mod för mig är att … hoppa bungyjump, eller något sådant. Om jag fick beskriva mig själv med tre ord skulle inget av dem vara ”modig”!

ORUBBLIG. Chefredaktör Solveig Voyce har nolltolerans mot hot. Här i den över hundraåriga lokaltidningens arkiv.

Men det finns andra som anser att hon är modig. I april tilldelades hon ett yttrandefrihetspris av Värmlands journalistförening och Ordfront Värmland för att hon, som motiveringen lyder, ”har visat mod i sitt försvar för medmänsklighet” och inte låtit trakasserierna tysta hennes röst för tolerans.

Tillsammans med Solveig rör vi oss ut i centrala Säffle. Denna onsdag skiner solen och invånarna har antingen tagit med sig sina lunchlådor ut i den välskötta stadsparken eller ställt sig i kön till det tjusigaste stället i stan, en grillrestaurang som bytt ägare och slagit upp portarna på nytt just i dag. Längs huvudgatan finns minst lika många sekelskifteshus som de lite trista femtiotalsbostäder som brukar få symbolisera Säffle i riksmedierna – och blott en enda raggarbil.

En vit träkyrka som inte skulle sticka ut i den amerikanska södern har förvandlats till matsal för det lokala flyktingboendet, som i sin tur har tagit över hälften av stadens största hotell.

Solveig pekar mot polisstationen snett över gatan och säger:

– Där var jag en hel del under supervalåret, när trycket var som hårdast. Vi anmäler allt. Precis allt. Det är NWT:s inställning, och det är skönt att ha en koncern i ryggen som så tydligt tar avstånd från hot.

Vilka är de då, de vedervärdiga männen i Säffle? Voyce vet inte. Men hon kan gissa. Och det är, till skillnad från vad många kanske tror, inte sverigedemokratiska politiker som står för trakasserierna:

– Sverigedemokraterna här har faktiskt visat en god förståelse för mitt arbete. Så det är anonyma människor. När det kommer handskrivna brev kan man ju gissa att det rör sig om äldre personer. Men i princip kan det vara vem som helst i matkön …

Är inte det en obehaglig känsla?

– Jo, medger Voyce. Men majoriteten av Säffleborna är fantastiska. När det var som allra värst, vid riksdagsvalet för två år sedan, slöt de upp i ett stort demonstrationståg för pressfrihet. En del bar till och med skyltar med bilder av övertejpade munnar för att protestera.

SKRIVGLAD. Voyce är inte bara ansvarig utgivare utan också skrivande reporter för Säffle-Tidningen. Något hon själv tror bevarar en nära kontakt med läsekretsen.

Vi slår oss ned på ett vackert nyöppnat café vid älven och var och varannan minut kommer människor fram och hälsar. Det märks att Solveig är både omtyckt och välkänd bland invånarna. Hon lutar sig fram och berättar att en läsare ringde och erbjöd henne att bo i en stuga på hennes mark om hoten skulle bli för svåra.

Hur har Säffle-Tidningen lyckats skapa en så solidarisk läsarskara? Hushållstäckningen är nästan 65 procent, vilket gör den till landets sjätte starkaste tidning.

– Tidningen har under många år haft en väldigt god kontakt med Säffleborna. Vi är deras företrädare mot makten. De litar på oss. Och jag är deras terapeut, skrattar Solveig.

Det finns en annan nyckelingrediens i framgångsreceptet: tidningen anstränger sig lika mycket för att inte hemfalla åt klichéer, som för att lyfta fram lokala exempel på handlingskraft för att lätta upp berättelserna om arbetslöshet (den största arbetsgivaren lade ned 2012).

IDÉSPRUTOR. Redaktionen, här representerad av sommarvikarien Robin, har blivit experter på att nosa upp lokala framgångshistorier. Egenföretagaren Wictoria (bilden) driver en populär biltvätt.

Den här dagen åker till exempel sommarvikarien Robin ut och intervjuar Wictoria, en driftig ung tjej som startat en egen biltvätt. Verksamheten går som smort. Även torghandeln i centrala Säffle tycks blomstra. Som stockholmare baxnar man över kontrasten mellan de stora mediernas avgrundssvarta bild av bakvattnet Säffle och verklighetens pittoreska sommarstad.

– Vi är ju ändå en del människor som valt att bo här, konstaterar Solveig, som själv är inflyttad från Karlskoga.

Det är sällan hon och redaktionen känner igen sig i den gängse mediebilden av Säffle. Men ett reportage om raggare har det faktiskt blivit, berättar hon, och springer iväg mot arkivet för att hämta tidningen.

Tonen i texten är humoristisk och kärleksfull. Chefredaktören klättrar själv in i raggarbilen och följer med under en natt av Wunderbaum-shoppande och test av korv- och-mosbrickor. I den digitala eran, där Facebook konkurrerar med publicister och det ena anrika mediehuset efter det andra gått i graven, kan man förledas att tro att läsarnas kärlek till papperstidningen har dött ut. Men Säffle verkar tillhöra undantagen:

– Många läsare tyckte så mycket om texterna att de sparade den här, säger Solveig Voyce stolt och viftar med raggarbilagan.

Detta är det första reportaget i den reportageserie om pressfrihetens vita fläckar som författaren och journalisten Lisa Bjurwald påbörjat för Blankspots räkning. 

Vilka berättelser saknar du i dina flöden? Gå med i Blankspot och  bidra i facebookgruppen ”Pressfrihetens vita fläckar” eller tipsa oss på taggen #blankspotsverige 

Läs även Nils Resares krönika som ger en bakgrund till vår nya satsning på att hitta pressfrihetens vita fläckar och Martin Schibbyes text om jakten på ”Sveriges Ogaden.”

Av Lisa Bjurwald & Fredrik Karlsson | 1 juli 2016

Utan dig – inga reportage

Genom att bli medlem ser du till att vi kan fortsätta göra oberoende kvalitetsjournalistik som är fri för alla att läsa.

Bli medlem! Du kan också stödja oss med ett engångsbelopp. Swisha 123 554 35 41.

Mer från Blankspot

Allt om pressfrihet Allt om Sverige

Ann Linde blir ny utrikesminister

Enligt vad som beskrivs som "säkra källor" till SVT Nyheter blir nuvarande handelsministern Ann Linde (S) Sveriges nästa utrikesminister när Margot Wallström avgår.

Samiska kvarlevor ska åter begravas

Den 9 augusti 2019 sker den hittills största repatrieringen av samiska kvarlevor i Sverige. Kvarlevorna av 25 individer ska återbördas till sin ursprungliga viloplats på Gammplatsen i Lycksele, där de grävdes upp så sent som på 50-talet.

Lång väg kvar innan journalistiken kan blomstra

Den etiopiska regeringen slog nyligen på stort i media för att fira premiärministern Abiy Ahmeds första år vid makten. Flera reformer har gynnat yttrandefriheten – men mycket finns en del kvar att göra, det skriver den etiopiska journalisten Yohannes Asresu i en analys.

Vilka är nycklarna till den positiva utvecklingen i Etiopien?

Vad händer med demokratin när press- och yttrandefriheten inskränks? Hur kan vi stärka skyddet för den fria journalistiken? Vilka är nycklarna till den positiva utvecklingen i Etiopien? Se en inspelning av seminariet "Journalisters utsatthet – ett hot mot demokratin" som ägde rum hos FUF den 14:e maj.

Bli medlem!

Genom att bli medlem i Blankspot möjliggör du oberoende kvalitetsjournalistik från världens och Sveriges vita fläckar.

Med och för dig

Vårt nätverk av medlemmar är vår viktigaste tillgång. Utöver att finansiera journalistiken bidrar våra medlemmar även med tips, idéer och expertis.

Som medlem bjuds du in att delta i arbetsprocessen. Du får unik inblick i hur reportagen blir till och ges möjlighet att bidra med dina kunskaper och åsikter.

För 70 kronor i månaden, eller 599 kronor om året, kan du bli en del av vår rörelse för att bevaka de vita fläckarna i Sverige och världen.

Blankspot är fri för alla att läsa, så genom att bli medlem ger du inte bara dig själv oberoende kvalitetsjournalistik, du ger den även till någon annan.

Som medlem blir du inbjuden till Blankspots tematräffar 4-6 gånger om året.

Allt detta får du som medlem

4-6

löpande reportageserier från Sverige och världen som presenteras i longreadformat.

600+

nyheter om obevakade ämnen och oväntade händelser.

4-6

Tematräffar med inbjudna experter, samtal och intervjuer.

≈60

nyhetsbrev med höjdpunkter, inbjudningar och saker att hålla koll på.

2

poddar med spaningar och intervjuer av Martin Schibbye och Brit Stakston.

med deltagande i Facebookgrupper om de pågående reportagen.

Nätverket skapar reportagen

Journalistik bygger på förtroende. Förtroende skapas med insyn. Därför är det viktigt för oss att bjuda in våra medlemmar till att vara en aktiv del i den redaktionella processen.

På redaktionen

Flera gånger om året har vi tematräffar tillsammans med våra medlemmar. Utöver att bjuda in dig, bjuder vi även in experter på de ämnen som diskuteras.

Om du inte kan komma till redaktionen i Stockholm kan du alltid följa mötena via livesändning.

På nätet

Blankspots reportage växer fram i de facebookgrupper vi skapar inom våra bevakningsområden.

Som medlem kan du delta i grupperna för att bidra med kunskap, tankar och expertis, innan, under och efter det att ett reportage publiceras. Ditt deltagande gör journalistiken bättre.

På riktigt

För att vår demokrati ska fungera behövs oberoende och förtroendeingivande journalistik.

Genom att delta i den redaktionella processen gör våra medlemmar reportagen vassare, samtidigt som de får ökad kunskap om – och bidrar till att stärka förtroendet för – journalistiken.

För medlemmar, fast inte bara!

Om du gillar det vi gör, men inte vill bli medlem, finns det fler sätt att stötta oss.

Få vårt nyhetsbrev

Blankspots nyhetsbrev kommer varje fredag morgon, året runt, och innehåller reportage, nyheter, kalendarium och mer.

Stöd oss direkt

Vill du bidra med pengar så att vi kan göra fler reportage är du varmt välkommen att swisha valfritt belopp till:

123 554 35 41

Sprid ordet!

Vi blir glada när du läser, delar och pratar om det vi gör. Ju fler som upptäcker oss desto bättre blir vi!

Bli företagspartner

Blankspot samarbetar gärna med organisationer som vill bidra till en bättre bevakning av ett ämne.