”Livet blir aldrig detsamma” – Dagbok från Kabul vecka 19

Av | 17 maj 2020

Ni kanske tänker att detta var ännu ett attentat i Kabul, där det sker så ofta. Vi som bor här ser det inte så. Detta var något oerhört, skriver Mohammad i veckans dagbok.

  • Artikeln fortsätter på Facebook
  • Blankspots journalistik görs tillsammans med dig. Om du vill bidra med din kunskap och dina idéer, gå med i Facebookgruppen som finns för reportageserien och följ arbetet bakom kulisserna.
  • Till gruppen om Afghanistan

Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Det här är min dagbok från Kabul.

I förra veckans hemska terrorattentatet i sjukhuset i Barchi, i norra Kabul, förlorade många nyfödda barn sina mammor. Av de skadade mammorna har många nu dött på andra sjukhus, där de vårdades efter attacken. 

Många barn fick läggas på operationsbordet redan den dagen då de föddes. 

Flera av mammorna som skulle föda barn den dagen, en tisdag, men dog istället tillsammans med sina barn.

Jag kan inte förklara allt kring det hemska attentatet. Och vad det gjorde med Kabul. Men jag kommer att försöka förklara.

För det första: Jag har aldrig hört om såna händelser tidigare. Inte i hela mitt liv. Att ett barn dödas i sin mammas mage, innan det föds. 

Att det skadas och förlorar sitt liv innan det ser världen. 

Många döda var kvinnor som skulle föda sitt första barn och de var otroligt glada att få se sina barn. Att få ett barn i sitt liv för första gången. 

För er som följer nyheterna utifrån så kanske ni tänker att det var ännu ett attentat i Kabul, där det sker så ofta. Men det här var inget vanligt attentat.

Vi som bor här ser det inte så. Detta var något oerhört.

Jag kan inte förklara hur det känns för en mamma som förlorat sitt första barn och själv ligger på sjukhuset.  

Vi vet inte hur känns för en pappa som förlorar sin fru och sitt nyfödda barn samma dag.

Vilken tro och vilken känsla finns det hos vissa människor? Vilket hjärta och vilken hjärna har människor som gör detta attentat? Som väljer att göra det? 

Varför? 

När jag går omkring i Hazarernas område, ser jag tusentals bilder på de som förlorat de sina i det 18-åriga kriget.

**

Det är ännu sorgligare att vissa människor blev glada när att Hazarbarnens mammor dödades på sjukhuset. 

Men det är inte vanligt folk som blir glada, utan medarbetare till extremisterna. 

Talibaner, USA, de som tagit fram fredsavtalet och vår regeringen. Alla måste nu ta ansvaret för de tusentals människor som förlorat sina liv i kriget. 

Många kristna soldater från Europa och USA har också förlorat sina liv, precis som afghanska soldater. Det kan bara USA och afghanska myndigheter ställas till svars för. 

Amerikanska soldater som krigat här, har också anhöriga.

Nu är frågan hur mycket makt USA har idag? Och hur mycket makt har Talibaner och andra terrorister?

Jag vill inte ens att en myra ska dödas. Men det fungerar inte att behandla terrorister mjukt – ifall de inte ens vill att ett nyfött barn ska få leva. 

Om man behandlar dem som andra människor, kommer de att döda hela världen med sin tro.

Corona är ett virus som inte ser om jag är vit eller svart, om jag är kristen, muslim, jude eller hindu. Det behandlar oss lika. Viruset känner inte om jag är fattig eller rik. 

Hur behandlar terrorister oss människor? 

De ser på vilken folkgrupp och religion vi tillhör och dödar den de vill.

Jag hoppas att USA hjälper Afghanistan med att fortsätta kämpa mot terrorister, för annars blir vårt land ett hem för många terroristorganisationer – och det kan påverka hela världen. 

Jag vill att alla ska ha samma rättigheter och att vi inser att vi har samma hud och samma blod i kroppen. 

Vi måste ha lika rättigheter och mänskliga rättigheter måste accepteras.

**

Det finns så mycket att berätta om hur dåligt vissa människor beter sig i Afghanistan. 

Jag kommer aldrig att nämna namnet på den människan som tog ett dåligt beslut, både för svenskar och för oss deporterade. Många svenskar som hjälper oss känner den här mannen och är i kontakt med honom. Han påstår att han hjälper och tar hand om oss utvisade.

Vad det handlar om här är att om man påstår att man hjälper utvisade från Sverige, så måste man verkligen göra det och inte bara ta pengarna i sin egen ficka. 

Jag skriver en kort berättelse här och berättar bara vad mannen gjorde med en kille som jobbade för att få lite betalt, här i Kabul. 

Killen satte stort hopp till sitt arbete, eftersom mannen lovat honom att betala lite grann. 

Mannen sa att han sparade killens pengar och skulle hjälpa honom när han behövde. 

Idag gick jag och killen för att säga att han behöver sina pengar. Men mannen svarade att tyvärr, han tänkte inte betala alls. 

Vi frågade – varför då?

Mannen svarade att det inte fanns bevis för att han lovat ge killen pengar. 

Det här var bara ett kort berättelse. Men jag vet mycket annat som jag skulle kunna skriva. Men det här räcker tycker jag.

Mannen krossade killens hjärta. 

Killen hade väntat 10 månader på att tjäna ihop lite pengar för att kunna ta sig ifrån Afghanistan.

Utan att någon hjälper honom, kan han inte lämna detta hemska land för ett bättre och säkrare land. 

Vårt liv är kanske värt mer för oss, än för andra?

Vi har fått mycket hjälp av svenskar och jag kommer aldrig att glömma det. 

Men allt är inte pengar. För att leva ett gott liv är mänskliga rättigheter viktigare än vad man kan tro.  

Läs alla Mohammeds tidigare dagboksanteckningar här.

I kategorin ”röster” ger inbjudna skribenter perspektiv på frågor som rör Blankspots bevakningsområden. Följ arbetet med att bevaka Afghanistan i vår facebookgrupp ”Uppdrag: Afghanistan”. 

Av | 17 maj 2020

Utan dig – inga reportage

Genom att bli medlem ser du till att vi kan fortsätta göra oberoende kvalitetsjournalistik som är fri för alla att läsa.

Bli medlem! Du kan också stödja oss med ett engångsbelopp. Swisha 123 554 35 41.

Mer från Blankspot

Allt om Afghanistan Allt om Dagbok

”Afghanistans barn måste få lära sig vad fred är” – Dagbok från Kabul vecka 37.

Dag efter dag passerar med krig, mord och elände. Men det beror inte enbart på andra. Vi kan inte skylla ifrån oss. Det beror också på att vi försummat våra barns rätt till utbildning. Det skriver Mohammad i veckans dagbok.

Barnkonventionen rår inte på krigets eldar – Dagbok från Kabul vecka 36

Nästan hälften av Afghanistans befolkning är under 15 år. Våld och konflikter är ett stort hot mot deras möjligheter att utvecklas. Om det skriver Mohammad i veckans dagbok.

”En ny generation hazarer kräver sina rättigheter” – Dagbok från Kabul vecka 35.

Den här veckan tänkte jag skriva om historien. Om hazarernas historia. Från 1800-talet och fram tills idag. Men också om de nya proteströrelser bland hazarer som tar form.

Vad händer om man blir sjuk? – Dagbok från Kabul vecka 34

Oron för att bli sjuk finns hos många Kabulbor. Och vid attentat blir sjukhusen snabbt fulla. Det skriver Mohamed om i veckans dagbok.

Bli medlem!

Genom att bli medlem i Blankspot möjliggör du oberoende kvalitetsjournalistik från världens och Sveriges vita fläckar.

Med och för dig

Vårt nätverk av medlemmar är vår viktigaste tillgång. Utöver att finansiera journalistiken bidrar våra medlemmar även med tips, idéer och expertis.

Som medlem bjuds du in att delta i arbetsprocessen. Du får unik inblick i hur reportagen blir till och ges möjlighet att bidra med dina kunskaper och åsikter.

För 70 kronor i månaden, eller 599 kronor om året, kan du bli en del av vår rörelse för att bevaka de vita fläckarna i Sverige och världen.

Blankspot är fri för alla att läsa, så genom att bli medlem ger du inte bara dig själv oberoende kvalitetsjournalistik, du ger den även till någon annan.

Som medlem blir du inbjuden till Blankspots tematräffar 4-6 gånger om året.

Allt detta får du som medlem

4-6

löpande reportageserier från Sverige och världen som presenteras i longreadformat.

600+

nyheter om obevakade ämnen och oväntade händelser.

4-6

Tematräffar med inbjudna experter, samtal och intervjuer.

≈60

nyhetsbrev med höjdpunkter, inbjudningar och saker att hålla koll på.

2

poddar med spaningar och intervjuer av Martin Schibbye och Brit Stakston.

med deltagande i Facebookgrupper om de pågående reportagen.

Nätverket skapar reportagen

Journalistik bygger på förtroende. Förtroende skapas med insyn. Därför är det viktigt för oss att bjuda in våra medlemmar till att vara en aktiv del i den redaktionella processen.

På redaktionen

Flera gånger om året har vi tematräffar tillsammans med våra medlemmar. Utöver att bjuda in dig, bjuder vi även in experter på de ämnen som diskuteras.

Om du inte kan komma till redaktionen i Stockholm kan du alltid följa mötena via livesändning.

På nätet

Blankspots reportage växer fram i de facebookgrupper vi skapar inom våra bevakningsområden.

Som medlem kan du delta i grupperna för att bidra med kunskap, tankar och expertis, innan, under och efter det att ett reportage publiceras. Ditt deltagande gör journalistiken bättre.

På riktigt

För att vår demokrati ska fungera behövs oberoende och förtroendeingivande journalistik.

Genom att delta i den redaktionella processen gör våra medlemmar reportagen vassare, samtidigt som de får ökad kunskap om – och bidrar till att stärka förtroendet för – journalistiken.

För medlemmar, fast inte bara!

Om du gillar det vi gör, men inte vill bli medlem, finns det fler sätt att stötta oss.

Få vårt nyhetsbrev

Blankspots nyhetsbrev kommer varje fredag morgon, året runt, och innehåller reportage, nyheter, kalendarium och mer.

Stöd oss direkt

Vill du bidra med pengar så att vi kan göra fler reportage är du varmt välkommen att swisha valfritt belopp till:

123 554 35 41

Sprid ordet!

Vi blir glada när du läser, delar och pratar om det vi gör. Ju fler som upptäcker oss desto bättre blir vi!

Bli företagspartner

Blankspot samarbetar gärna med organisationer som vill bidra till en bättre bevakning av ett ämne.