Den thailändska militären har avsatt två folkvalda regeringar, infört undantagstillstånd och krigslagar. Konstitutionen är upphävd och i södra delarna av landet pågår en av Asiens blodigaste konflikter. Ändå har Thailand fått köpa svenska vapen för miljarder. Hur gick det till?
Av Nils Resare 30 september, 2015
Ett okänt nummer lyser på telefonens display. Mannen presenterar sig som en ”läsare” som uppskattat en artikel som jag har skrivit om hur svenska filmsuccéer användes för att sälja Jasplan i Thailand.
– Vet du hur det gick till när Thailand köpte Jas, säger han.
Jag blir tyst en sekund innan jag ber honom att berätta mer.
Mannen har tjänstgjort på Regeringskansliet under lång tid. På nära håll har han följt de svenska försöken att exportera vapen och stridsflygplan. Som lojal tjänsteman har han aldrig öppet kritiserat sin arbetsgivare, eller berättat om några sekretessbelagda handlingar. Förrän nu.
Han vill inte framträda med namn och begär att få prata under källskydd. Vi kan därför kalla honom för A. Han började lite försiktigt men efter hand blev hans beskrivningar av affärerna alltmer detaljerade.
Hanteringen av vapenaffärerna med Thailand störde honom. Speciellt ogillade han UD:s agerande. Utrikesdepartementet gav efter för påtryckningar från vapenindustrins lobbyister. Därför offrades sanningen, anser han.
Det har nu gått tre år sedan vårt första samtal. Det skulle bli många fler. Här är hans historia.
Finbesök. Kungaparet fick inte kopplas till den försäljningskampanj för svenska vapen som pågick samtidigt som statsbesöket 2005. Foto: Peppe Arninge/TT
2. Statsbesöket
Lördagen den 17 februari 2005 var det svenska regeringsplanet på väg till Bangkok. Det var dags för årets statsbesök och audiens hos den thailändska kungen i Hua Hin.
I mitten av den specialinredda kabinen satt den svenska kungen och drottningen, lite som på en upphöjd platå. I de åtta fluffiga fåtöljerna längst fram satt justitieminister Thomas Bodström tillsammans med en del högre tjänstemän och en thailändsk minister med fru. Längst bak satt de lägre tjänstemännen, Säpo och hovets personal.
En stund före landning vaknade justitieminister Bodström av ett skrapande ljud. På golvet såg han hur den thailändske ministern kröp förbi hans fåtölj mot mittensektionen av kabinen. Framför sig puttade han en hög med presenter. På golvet, efter ministern, kröp hans fru.
Enligt thailändsk sed är alla undersåtar tvungna att komma på lägre nivå än kungen och drottningen, vilket föranledde krypövningen. På grund av det pressade tidsschemat fanns det inte tid för någon presentöverlämning under de två dagarna som kungaparet skulle tillbringa i Thailand. Det löstes genom att ministern fick åka med i det svenska Gulfstreamplanet och överlämna presenterna under flygningen.
Som alltid vid statsbesök hade planeringen pågått i månader. Varje måltid och programpunkt var i detalj avstämd med det thailändska utrikesdepartementet, det så kallade protokollet. Efter otaliga mail, möten och resor var nu säkerhetsvakterna redo, lyxsviterna bokade, transportfirmorna anlitade och välkomstkörerna kunde sedan länge sin repertoar innan och utan.
Eftersom det bara hade gått ett par månader sedan tsunamin drabbade Thailand ville den svenska kungen ägna en del av statsbesöket åt att hedra de många svenskar, och thailändare, som omkom i katastrofen. Bland annat skulle kungaparet resa till ön Phuket och få en helikoptertur över Khao Lak som var hårt drabbat av flodvågen. Mycket av turistparadiset låg fortfarande i spillror.
Det enda problemet var att UD, och det thailändska protokollet, inte hade kunnat hitta något lämpligt lunchställe på Khao Lak. Så kungaparet fick bereda sig på en senare lunch, klockan 13.00, när de var tillbaka i Phuket.
I anslutning till det kungliga besöket hade också en hel rad svenska affärsmän och industriföreträdare anlänt till Bangkok. Med draghjälp från monarken hoppades de att nya marknader och affärstillfällen skulle öppna sig i det extremt rojalistiska Thailand.
Den förre justitieministern Thomas Bodström har beskrivit en scen från middagen på hotell Oriental i Bangkok. Efter ett antal glas ska kungen, och den dåvarande thailändske premiärministern Thaksin Shinawatra, ha skämtat om hur korkat det är att vara självmordsbombare. ”Då får man ju inte se resultatet.” Drottningen såg mest besvärad ut av samtalet.
Premiärministrar. Göran Persson möter sin motpart Thaksin Shinawatra i regeringsbyggnaden i Bangkok, 2004. Foto: Sakchai Lalit/TT
Men det var knappast för att nattsudda med Thailands premiärminister som kungen hade åkt på statsbesök. Bakom de flotta middagarna, helikopterturerna och flaggviftandet fanns det också en annan agenda. Något som inte styrdes av utrikesdepartementets protokoll och som kunde te sig aningen cyniskt, några månader efter att omkring 230 000 människor mist livet i tsunamin.
Vid majestätets sida fanns det representanter från den svenska försvarsindustrin. På dagarna hade de möten med thailändska militärer och beslutsfattare. På kvällarna umgicks de alla med det svenska kungaparet.
I dag, tio år senare, ser vi resultatet. På en flygbas i den thailändska provinsen Surat står tolv Jasplan parkerade. Den thailändska flottan har fått nya kanoner och stridsledningssystem från Sverige, armén har försetts med svenska luftvärnsrobotar och granatkastaren Carl Gustaf (som har fått sitt namn efter den svenska kungen).
I dag är Thailand en av de största köparna av svenska vapen i världen. Men frågan är hur det gick till. I princip har ingenting läckt ut om hur regeringen och försvarsindustrin bar sig åt för att sopa mattan med stora konkurrerande vapenproducenter som USA, Kina och Ryssland.
3. Kampanjen
Försöken att sälja Jas till Thailand hade pågått sedan 1990-talet men varit helt fruktlösa. Men i januari 2004, drygt ett år innan kungaparets resa, beslutade sig statsminister Göran Persson för att göra ett nytt försök. Vid den tiden befann sig det svenska Jasprojektet i ett kritiskt skede. Pengarna var slut och Saab, som tillverkar Jas, hade tomma orderböcker. Satsningen på att utveckla ett svenskt stridsflygplan hade vid det laget kostat skattebetalarna över 100 miljarder kronor.
Göran Perssons hopp stod till att exportera Jasplanen utomlands. Men det gick extremt trögt. Statsministern hade flugit som en skottspole världen över, i hopp om att något land, förutom hans eget, skulle vilja köpa Jas.
Det enda landet som hittills hade nappat var Sydafrika. Men den affären skulle det visa sig senare gjordes upp med hjälp av mutor på en och halv miljard svenska kronor. Några länder hade också, efter misstänkta mutbetalningar, gått med på att hyra begagnade svenska Jasplan.
Tillsammans med Saabs dåvarande vd Åke Svensson åkte Göran Persson till Bangkok. Han hade ett ambitiöst program men han möttes inte direkt av någon entusiasm. Den dåvarande premiärministern Thaksin Shinawatra sade mer eller mindre öppet att han ville ha amerikanska flygplan.
Thaksin Shinawatra började också ställa upp en massa besvärliga krav. Om det skulle bli någon affär skulle svenskarna tvingas till stora motköp. En produkt som han erbjöd var fryst kyckling. På grund av fågelinfluensan som hade drabbat Asien hade EU infört ett importstopp och Thailand hade stora överskott som de behövde bli av med.
Samma överskott hade Thailand på ris vilket Thaksin Shinawatra också föreslog som motköp.
Göran Persson tog med sig budskapet hem. Han var inte helt övertygad, men beslutade sig ändå för att sätta i gång en försäljningskampanj för att få Thailand att köpa Jas. Agendorna samordnades för svenska politiker, tjänstemän, militära experter och Saabchefer. Sedan satte en hel rad aktiviteter i gång. Det var formella och informella uppvaktningar, möten, kulturevenemang och regelrätta marknadsföringskampanjer.
Allt detta skulle toppas av ett kungligt svenskt besök.
Men samtidigt insåg statsministern att thailändarna var svårflirtade. Så länge Thaksin Shinawatra satt vid makten skulle det krävas en hel del för att konkurrera ut amerikanerna. Och den frysta thailändska kycklingen var han måttligt sugen på.
Massaker. Den 28 april 2004 stormade den thailändska armén Krue Se-moskén i Pattani. Över hundra personer dog. Foto: Apichart Weerawong/TT
4. Övergreppet
Den 28 april 2004 satte Thailands armé in stridsvagnar och granatkastare mot en grupp unga män som mestadels var beväpnade med knivar. Över hundra personer dödades eller avrättades med nackskott av den thailändska armén.
Stormningen av Krue Se-moskén utanför Pattani, i södra Thailand, räknas till de värsta militära övergreppen i landets historia. Incidenten har kritiserats av en rad människorättsorganisationer och attacken gav nytt bränsle åt den långdragna konflikten i södra Thailand – en av Asiens blodigaste.
Bara några månader efter denna händelse gjorde det svenska utrikesdepartementet, UD, en analys av den politiska situationen i Thailand. Syftet var att utreda om Saab skulle få tillstånd att marknadsföra det svenska stridsflygplanet Jas 39 Gripen i landet eller inte.
UD:s analys skickades till Inspektionen för strategiska produkter, ISP, den statliga myndighet som avgör vilka länder Sverige får sälja vapen till. Utifrån den analysen gjorde ISP en juridisk bedömning av om Thailand uppfyllde regelverket för svensk vapenexport. Bland annat skulle myndigheten avgöra om Thailands övergrepp mot de mänskliga rättigheterna var ”grova” och ”systematiska”.
– UD:s analys hade stor tyngd och skulle få en avgörande betydelse för det beslut ISP fattade, säger A.
Departementets analys gjordes främst av Sveriges dåvarande Thailandsambassadör Jonas Hafström. Men vad han kom fram till, hur han bedömde arméns attack i södern och den allmänna politiska utvecklingen i Thailand, har länge varit okänt.
Den rapport som han överlämnade till ISP är hemligstämplad och ingen av de inblandade myndigheterna och departementen har velat berätta vad den innehåller. Jonas Hafström, som i dag är ordförande för Lunds universitets styrelse, avböjer också att kommentera.
– Beträffande frågan om försäljning av försvarsmateriel mellan Sverige och Thailand får jag hänvisa dig till Regeringskansliet, skriver han i ett e-mail.
Jag ringer upp A. Hans bild är klar.
– Hafström valde att ge en alldeles för glättad bild av tillståndet i landet. De svåra problemen tonades ner medan de positiva delarna av utvecklingen lyftes fram, säger han.
Analysen var designad för att ISP skulle kunna ge Saab tillstånd att marknadsföra Jas i Thailand.
– Det är helt otroligt att man kunde komma fram till att de avancerade svenska vapensystemen inte skulle kunna användas mot den thailändska befolkningen, säger A.
Enligt A var det allmänt känt på UD att det fanns stora problem med demokratin och de mänskliga rättigheterna i Thailand. Men det var inte den bilden som UD valde att ge av landet. I stället skönmålades utvecklingen så till den grad att det blev möjligt att godkänna en svensk export.
– Den politiska situationen i Thailand beskrevs i en alltför ljus dager, konstaterar A.
Militärkupp. I september 2006 rullade stridsvagnar in i Bangkok och demokratin sattes ur spel. Foto: Adrees Latif/Reuters/TT
5. Kuppen
Den 19 september 2006 rullade stridsvagnar in i Bangkok. En militärjunta hade tagit makten. Krigslagar hade införts i hela landet och det rådde utegångsförbud i Bangkok. Kuppmakarna hade upphävt författningen och avsatt regeringen.
Några veckor senare utsåg kuppmakarna, som döpt sig själva till det ”Nationella säkerhetsrådet”, den pensionerade generalen och arméchefen Surayud Chulanont till premiärminister.
Under kuppen befann sig den folkvalda premiärministern Thaksin Shinawatra i New York. Där blev han kvar och kunde aldrig återvända.
Med kuppen stoppades också den pågående upphandlingen av stridsflygplan. Under några månader såg det mörkt ut för svenskarna. Den stora marknadsföringsapparat som hade satts i gång med ministerbesök, handelsdelegationer, representationsmiddagar och kungaparets statsbesök såg ut att ha skett förgäves.
Men i november 2006 hände något oväntat. I ett hemligstämplat brev med rubriken ”Brådskande”, skrivet av ambassadör Jonas Hafström, fick regeringen veta att Thailands upphandling av stridsflygplan hade återupptagits. Nu var det militärjuntan som skulle köpa flygplan och det var ett helt nytt läge för hela det svenska Jasprojektet.
Budskapet från Hafström är kristallklart: Sverige måste omedelbart få fram ett nytt uppdaterat erbjudande till Thailand. Av brevet framgår det också att militärjuntan har beslutat sig för att höja försvarsbudgeten med 34 procent under 2007. I den höjningen ingår den första betalningen av flygplanen, står det.
Nu hamnade Sverige i ett mycket märkligt läge. Att ISP skulle ge tillstånd att sälja krigsmateriel till en militärjunta var uteslutet. Hoppet ställdes därför till att juntan skulle återlämna makten till en folkvald regering, i så fall skulle möjligen ett så kallat utförseltillstånd kunna ges.
Men tills detta skedde gällde fortfarande det marknadsföringstillstånd som ISP hade utfärdat 2004 när landet fortfarande var en demokrati. Säljkampanjen kunde därför återupptas med full kraft. Den svenska regeringen fick tillåtelse att förhandla om en vapenförsäljning, värd miljarder, direkt med en militärjunta.
Detaljerna, om hur detta gick till, är delvis oklara. Förutom Hafströms brev till UD har alla handlingar om Jaskampanjen från den här tiden hemligstämplats. I januari begärde jag ut all dokumentation som fanns om detta på ambassaden i Bangkok. Först 17 veckor senare fick jag ut 53 sidor som hade med affären att göra.
Mer än 80 procent av texten i dessa dokument var överstrukna med en svart tuschpenna, hemligstämplad av UD:s rättsenhet. Till och med diarienummer och datum, när dokumenten hade utfärdats, var överstrukna. Flera dokument hade inte ens skickats eftersom de helt och hållet hade hemligstämplats.
Inte heller A har haft insyn i försäljningskampanjen efter det att militärjuntan tog makten i Thailand – detta sköttes av andra. Men det troliga är att spelplanen delvis hade förändrats.
Bland annat ville militärjuntan köpa begagnade Jasplan, direkt från Försvarets materielverk (FMV). Att köpa nyproducerade flygplan från Saabs fabrik i Linköping, som de från början hade tänkt, skulle bli för dyrt.
Troligen försvann också Thailands krav på motköp av fryst kyckling och ris efter att Thaksin Shinawatra hade tvingats lämna landet.
Men militärjuntan fick i stället andra fina erbjudanden från Sverige. Enligt ambassaden i Bangkok är det inget som kan kallas för motköp, men vissa av de svenska förslagen var utformade för att den thailändska militärjuntan skulle bli belåten.
Sverige har till exempel erbjudit thailändska officerare stipendier för att studera vid svenska universitet och högskolor. Sammanlagt har 37 officerare fått sin utbildning betald av Sverige.
Men detta är inte offentligt. Allt har omsorgsfullt gömts under lager av utrikessekretess och affärssekretess.
Jag tar kontakt med Försvarsexportmyndigheten, FXM, som har hand om de två hemliga avtal som finns mellan Sverige och Thailand. Det måste gå att få veta mer. Om stipendierna har gått till personer som står militärjuntan nära kan det vara frågan om ren korruption.
Men på FXM vill ingen prata. Vi får inte veta vad det kostar eller vem som har fått stipendium. Däremot berättar de i ett e-mail att den thailändska armén själva fick avgöra vilka personer som skulle få studera i Sverige och att det var thailändarna som ville ha utbildningsplatserna.
Sålt. Thailands köp av Jas tillkännages på en presskonferens den 17 oktober 2007.
6. Köpet
Vid en presskonferens i oktober 2007 berättade det thailändska flygvapnet att de i en första omgång köper sex Jasplan för 3,8 miljarder kronor. Förutom stridsflygplanen ingick reservdelar, kringutrustning och utbildning.
Vid ett senare tillfälle skulle de eventuellt beställa ytterligare sex plan. Vid den här tiden styrde fortfarande militärjuntan. Ett demokratiskt val var visserligen utlovat men det skulle inte hållas förrän två månader senare. I delar av landet rådde det undantagstillstånd.
För de flesta kom militärjuntans beslut om att köpa Jas som en blixt från klar himmel. Förhandlingarna hade skett i det fördolda och många frågade sig om den svenska lagstiftningen för vapenexport tillät att man gjorde affärer med militärdiktaturer.
Den 19 oktober debatterades frågan i Sveriges riksdag. Miljöpartiet och Vänsterpartiet rasade. Thailand brast i respekten för de mänskliga rättigheterna och den pågående konflikten i de södra delarna av landet borde göra en försäljning omöjlig, ansåg de.
Socialdemokraterna valde att hålla en lägre profil.
Precis lagom till debatten hade ett Wikileaksdokument från den amerikanska ambassaden i Bangkok läckt ut. Av det framgick att USA hade dragit sig ur militärjuntans flygplansupphandling eftersom de amerikanska lagarna inte tillåter vapenförsäljning till militärdiktaturer. Jas skulle alltså ha vunnit på walk over.
Vänsterpartiets Hans Linde var inte sen att göra en poäng av detta. Hur kan det vara så att USA har hårdare exportlagar än Sverige frågade han den moderata handelsministern Ewa Björling.
Men handelsministern slog ifrån sig.
– Jag noterar i detta sammanhang att Vänsterpartiet inte drar sig för att sprida ogrundade rykten. Uppgiften att valet av Jas 39 Gripen skulle ha gjorts på grund av att regelverket i USA inte tillåter vapenexport till Thailand är inte korrekt. Jag har fått bekräftat att USA inte har något vapenembargo mot Thailand, sade Ewa Björling i riksdagen.
Under debatten påpekade också handelsministern att en Jasförsäljning först kan undertecknas efter att allmänna val har genomförts i Thailand. Innan dess fanns det inget avtal om en försäljning.
Regeringen valde alltså att invänta demokratins återkomst. Först efter valet skulle affären granskas utifrån det svenska regelverket. Perioden med undantagstillstånd och stridsvagnar på Bangkoks gator reducerades till en historisk parentes. Militärjuntans brutala maktövertagande väntades ut.
[
Mottagningskommitté. Thailändare i väntan på att det svenska kungaparet ska anlända till Phuket 2005. Foto: Bazuki Muhammad/Reuters/TT
7. Valet
Direkt efter att valet hade genomförts i Thailand fick UD åter i uppgift att göra en bedömning av den politiska situationen i landet. Vid det här laget hade Klas Molin tagit över som chef för UD:s Asienavdelning och var en av flera inblandade. Även den analysen är hemligstämplad.
Klas Molin, som senare blev ambassadör i Bangkok, vill inte heller kommentera någonting av innehållet.
Men A har sin bild klar.
– Analysen var vårdslös, säger han.
Återigen hade sanningen manipulerats till den grad att ISP kunde ge tillstånd för utförsel av Jasplanen.
Enligt A gjorde UD sin bedömning under stark press från försvarsindustrins lobbyister. En av dem var Erik Belfrage. Han hade länge varit ett toppnamn inom Wallenbergsfären och satt i försvarkoncernen Saabs styrelse. Ett av hans många uppdrag var att sälja krigsmateriel utomlands, särskilt Jas.
Tjänstemännen på Regeringskansliet brukade skämtsamt kalla honom för Wallenbergs torped, berättar A.
Erik Belfrage, som bland annat var med under statsbesöket 2005, hade alla de kontakter som behövdes för ett sådant här uppdrag.
Bland annat stod han det svenska kungahuset nära genom sin plats i nomineringskommittén för kungens pris till ”Årets nybyggare”. Erik Belfrage var också ordförande i Näringslivets Internationella råd, NIR, en organisation som ägs av Svenskt Näringsliv. NIR har under många år mottagit stora anslag från Sida för att ”öppna dörrarna” för svenska företag i ostabila länder.
Samtidigt var Erik Belfrages bror, Frank Belfrage, kabinettssekreterare på utrikesdepartementet, direkt underställd den förre utrikesministern Carl Bildt. Som den högsta ämbetsmannen på UD kunde Frank ge Erik en direktlänk till den svenska regeringen, menar A.
För alla inblandade var det uppenbart att den svenska kungen spelade en viktig roll i marknadsföringen av de svenska vapensystemen. Men det fick aldrig synas utåt. Under statsbesöket fanns det till exempel en tydlig rågång mellan kungaparet och de övriga aktiviteterna.
– Man säger alltid att när kungen är ute och reser ska det inte talas om vapenaffärer alls. Men i Belfrages program ingick sannolikt kontakter med det thailändska försvaret. Representanter från försvaret var också inbjudna att delta vid galamiddagarna. Men när kungen var med diskuterade man annat, säger A.
Enligt A var den svenska kungen viktig för att övertyga den thailändska armén om att köpa vapen. Sedan lång tid står det svenska hovet mycket nära det thailändska och den thailändska armén står i sin tur nära sitt eget kungahus.
Under åren har de båda kungahusen haft stort utbyte av varandra, berättar A. Utöver statsbesöket 2005 har kungaparet gjort åtskilliga resor till landet. Det skapade en goodwill i Thailand under tiden den intensiva säljkampanjen pågick.
Jas. Efter en lång försäljningskampanj, som inleddes på 1990-talet, lyckades Sverige sälja tolv flygplan till Thailand. Foto: Shutterstock
8. Svaret
Den 22 maj 2014 tog militären åter makten i Thailand. Undantagstillstånd och utegångsförbud utlystes i hela landet, krigslagar infördes och konstitutionen upphävdes. Armén sade sig vilja återställa ordningen efter att en lång tids våldsamma politiska demonstrationer hade skakat landet.
Armén skickade in beväpnade trupper för att få bort demonstranterna från gatorna.
Maktövertagandet ledde till starka protester från USA, EU och FN. Den amerikanske utrikesministern John Kerry sade att landet skulle ”se över sitt militära samarbete med Thailand” efter militärkuppen.
De svenska reaktionerna var mer återhållsamma. Utrikesminister Carl Bildt skickade en tweet på 133 tecken där han uttryckte ett avståndstagande och en förhoppning om återgång till konstitutionellt styre.
Och de svenska vapenleveranserna fortsatte. Så sent som 2014 sändes tre vapenlaster till Thailand. De bestod bland annat av ett marint stridsledningssystem och granatgeväret Carl Gustaf.
Så vad ska till för att de svenska leveranserna ska upphöra? Jag ringer upp ISP:s ställföreträdande generaldirektör Jan-Erik Lövgren. Ytterst är det hans myndighet som avgör om ett land ska få köpa svenska vapen eller inte.
Jan-Erik Lövgren bekräftar bilden av att UD:s analyser finns med i det underlag som avgör om vapenexport till ett land ska tillåtas. Men han vill inte uttala sig om hur viktiga dessa analyser är och hur viktiga de har varit i fallet med Thailand.
Enligt Jan-Erik Lövgren har det aldrig varit helt förbjudet att leverera vapen till Thailand. Inte ens under den nuvarande militärjuntan finns det något vapenembargo.
Däremot har Sverige infört speciella regler som gör att alla ärenden som gäller Thailand måste föredras för ISP:s generaldirektör. Och det gäller fortfarande.
Enligt Jan-Erik Lövgren har dock inga beslut om utförsel av vapen beviljats efter den senaste kuppen. Att vapenleveranser ändå har skickats till Thailand beror på reglerna om följdleveranser, hävdar han. ISP stoppar bara följdleveranser om det finns ett vapenembargo mot ett land.
Anser ISP att det har skett några kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Thailand?
Jan- Erik Lövgren blir tyst en stund och svarar sedan:
– Nej, inte med definitionen ”grova, omfattande och systematiska” som det ska vara för att ett utförseltillstånd inte ska beviljas.
