Näthatet gör oss alla till förlorare

Av | 7 september 2018

”Hur är det möjligt att allt fler blir så oroliga i ett tryggt land och en fungerande demokrati? Digitaliseringen och Sverigedemokraterna är svaret,” det skriver mediestrategen Brit Stakston i en analys inför valet hos DN kultur. Här publiceras texten i sin helhet.

Hur är det möjligt att allt fler blir så oroliga i ett tryggt land och en fungerande demokrati?

Digitaliseringen och Sverigedemokraterna är svaret.

Ända sedan valet 2010 har Sverigedemokraterna med ett strategiskt nätanvändande och en anonym digital armé till sitt stöd arbetat för att sätta sig själva i centrum för det politiska samtalet. Långsamt och metodiskt har de byggt en digital folkrörelse som bedriver påverkansarbete med antidemokratiska metoder.

Ju mer nätet fylls av synkroniserat skränande arméer desto mer tystar den nöjda majoriteten. Alternativt väljer samma metoder för att det är ett så framgångsrikt sätt för att få medieuppmärksamhet. Resultatet är ett uppskruvat debattklimat.

När jag i valrörelsen 2010 intervjuade politiskt aktiva frågade jag ibland varför de inte syntes i kommentarsfälten hos medier på det sätt som sverigedemokraternas sympatisörer gjorde redan då. Någon svarade: ”Visst skulle vi kunna mobilisera alla våra väljare men det vore ju antidemokratiskt att ge sig på folk på det sättet när de diskuterar politik.”

Högerextremister har inte samma betänkligheter inför att tysta andra genom att skrika högst. Den sverigedemokratiska svansen finns idag över hela nätet. I Facebookgrupper, i kommentarsfält och på Flashback flödar deras konspirationsteorier och främlingsfientlighet. Det är också där de i skydd av anonymitet koordinerar de sina attacker mot enskilda människor som tagit en annan politisk ställning. Allt fler privatpersoner angrips och tystas av anonyma nätaktivister.

Individer vars åsikter de inte gillar kartläggs och hängs ut. De utnyttjar offentlighetsprincipen till att göra utdrag ur olika register. De använder sociala medier för att kartlägga personliga nätverk och letar efter samband mellan den de undersöker och andra personer och organisationer de ogillar. Dessa individer utsätts sedan för förtalskampanjer, online och offline. Alltid med en god fingertoppskänsla för vad som är åtalbart och inte.

För oss som är yrkesverksamma inom medier och politiken är detta en sorglig del av vardagen. Liksom för tusentals fritidspolitiker och civilsamhällsengagerade. För den medialt ovana kan detta vara oerhört obehagligt att utsättas för. För många kan en sådan granskning skapa en känsla av att vara förföljd och övervakad och leder till att de tystnar. De byter jobb eller kliver av politiken. De undviker att göra sin röst hörd igen, vare sig det gäller på nästa möte eller i en kommentarstråd på Facebook. De börjar självcensurera sig, vill inte riskera fler påhopp, vågar inte riskera fler jobb, eller oroar sig för sin familjs välbefinnande.

Sverigedemokraterna, som sällan drar sig för att skuldbelägga hela grupper för några enskildas agerande, är påpassligt blinda inför sitt ansvar för systematiska övertramp från de egna leden.

Nätet blir vad vi gör det till och detta är ett medvetet utnyttjande av nätet för att skrämma människor och för att rasera sammanhållningen.

Svansen runt Sverigedemokraterna drar sig inte för att agera svärmlikt. Vare sig det handlar om gruppanmälningar till Granskningsnämnden som Skavlans intervju av Åkesson efter utbrändheten eller som att man röstar på Jimmies pizza när Nyheter 24 undrar vem av partiledarnas pizza som är godast. De självrekryterade onlinepanelerna är ett annat effektivt verktyg för att ständigt hålla uppmärksamheten vid liv i medier.

Sverigedemokraterna ingår också i ett globalt digitalt ekosystem som stärker varandra. Med enkla knep som konstant länkande till varandra stärks synligheten för deras frågor och varandras rörelser i sökmotorer.

Det är förklaringen till att Sverigedemokraternas valfilm har engelska undertexter. Det är därför att ett bibliotek på Ekerö som fattar beslut om att inte ta in en invandringskritisk bok plockas upp av ryska propagandasajten Sputnik som i samma text länkar till Nyheter Idag. Det är detta ekosystem som gör att svenska bilbränder plötsligt sprider sig över hela världen i realtid. Det har inte med nyhetsvärdering att göra. Det är delar av ett propagandaarbete som sker välplanerat och synkroniserat.

Medan dessa antidemokratiska och populistiska rörelser globalt organiserat sig har såväl traditionella medier som partier genomgått ett stålbad. De båda har, i en chock över en ny digital verklighet, underskattat allvaret i det som sker.

Medierna har gett legitimitet och spridning till skruvade åsikter och obskyra välplanterade virala fenomen. Det publiceras topplistor över grupper och sidor med flest följare, reaktioner och delningar utan analys över vad det här siffrorna egentligen säger.

Nätreaktioner är inte synonymt med en folkvilja.

När vår tid beskrivs i historieböckerna kommer ett stort ansvar att läggas på de stora sociala medieaktörerna som verktyg för propaganda men även mediers, politikers och medborgares agerande kommer att analyseras kritiskt.

Hur kunde medierna tappa sin grunduppgift och låta makthavare och anonyma mobbar manipulera människor på detta sätt.

Hur kunde övriga partier lämna spelfältet fritt och tjafsa om detaljer istället för att blocköverskridande och visionärt tillsammans med väljarna försvara demokratin?

Och hur kunde alla väljare bli nyttiga idioter i så stor utsträckning.

Första steget till att lösa problemet är att skapa förståelse bland allmänhet och medier om vad som pågår på nätet. Det handlar om större bildningsfrågor än en dos källkritik. Demokratin och vanliga människor är annars chanslösa mot de som med hjälp av lögner och falska opinioner medvetet driver isär människor och förstärker problem.

Det är dags att logga ut från det kapade politiska samtalet online. Politiken handlar om gemensamma kompromisser och en levande diskussion om de bästa sätten att lösa vår samexistens. Det är dessa ömsesidiga samtal vi behöver ha. Öga mot öga.

Vi måste sluta vara rädda för det som ligger runt hörnet. Idag om en vecka fortsätter arbetet för det samhälle vi vill ha. Lösa de problem som uppenbart finns. Inget är perfekt och förbättringar kan alltid ske. Men bilden av det fullständigt söndertrasade Sverige är en berättelse som gynnar auktoritära och nationalistiska rörelser.

Jag mötte i våras en 87-årig före detta bonde i Vellinge och frågade honom om han var orolig för Sveriges framtid. Han tittade förargat på mig och svarade ”hur kan man inte se positivt på framtiden efter allt som hänt oss som varit med en tid?! Allt går framåt. Allt.”

Texten publicerades hos DN kultur 5 september 2018.

Av | 7 september 2018

Utan dig – ingen journalistik

Genom att stödja oss ekonomiskt ser du till att vi kan fortsätta göra oberoende kvalitetsjournalistik som är fri för alla att läsa.

Bli supporter! Du kan också stödja oss med ett engångsbelopp. Swisha 123 554 35 41.