124 år senare fortsätter den etiopiska segern vid Adwa att inspirera en unik nationell stolthet både i Etiopien såväl som i den svarta diasporan, det skriver Yirga Gelaw Woldeyes i en analys.
Av Gäst 3 mars, 2020
Under de första dagarna i mars för 124 år sedan besegrade traditionellt utrustade soldater tillsammans med bönder, nomader och kvinnor en modernt beväpnad italiensk styrka i staden Adwa i norra Etiopien.
Slagets utgång säkrade Etiopiens självständighet och fick som konsekvens att landet blev det enda på den afrikanska kontinenten som aldrig koloniserades.
Segern vid Adwa innebar att Etiopien blev en lysande symbol för frihet som sedan dess inspirerat svarta över hela klotet.
För Italiens del ledde förlusten till regeringskris och maktskifte.
Staden Adwa ligger i de nordligaste delarna av dagens Tigray, nära den eritreanska gränsen. Yeha, huvudstaden i det antika imperium som under åren 980 till 400 före vår tideräkning låg nära staden, tillsammans med klostret Aba Garima, som grundades under det sjätte århundradet.
Själva platsen för slaget ägde rum i de bergiga delarna av regionen.
Adwa har sedan 1896 blivit ett begrepp över vad vanliga afrikaner kan åstadkomma om de jobbar tillsammans: bönder, nomader, kvinnor, landsbygdsbefolkning, arbetare och artister.
Tillsammans kunde man vinna en definitiv militär seger över de koloniala styrkorna.
Sedan slaveriets uppkomst och kolonialismens genombrott har liknande slag skett runt om i världen. Men utgången har alltid varit densamma: Européerna segrade och befäste sin kontroll över ursprungsbefolkningen i Nord- och Sydamerika, Afrika, Asien och Australien.
Etiopien blev i det sammanhanget antitesen till den koloniala världen som växte fram.
Landet var också enligt Harvardprofessorn Ephraim Isaac mänsklighetens vagga: ”för 10 000 år sedan utkristalliserades här en nation, en gemenskap som talade ett eget språk”.
Språket man talade var ett afroasiatisk vilket också är ursprunget till de flesta talade språken i Etiopien, Eritrea och Somalia i dag. Ur detta språk växte skriftspråket Geez fram som än i dag är grunden till det etiopiska alfabetet. Under 400-talet grundades också de första ortodoxa kristna religiösa samfunden utifrån berättelsen om förbundsarken med sånger och traditionella ceremonier.
I det etiopiska nationaleposet Kebra Negast (Konungarnas ära) berättas om hur de etiopiska konungarna härstammar i rakt nedstigande led från Israels konung Salomo och drottningen av Saba och att här grundlades ett rike som inkorporerade olika områden och kulturer i ett land.
Även muslimska invandrare välkomnades och skyddades av den kristna kungen under 600-talet. Under 1800-talet centraliserades makten ytterligare under de tre kända kungarna: kejsare Tewdros av Gondor, Yohannes av Tigray och Menelik av Shoa.
Ett decennium innan slaget om Adwa hade stormakterna i Europa redan bestämt Etiopiens öde. Vid Berklinkonferensen 1884-1885 delades kontinenten upp mellan länderna. Innan konferensen var endas 10 procent av kontinenten kontrollerad av européer, medan övriga 90 procent styrdes av lokala och traditionella härskare. Italien hade sedan 1882 kontroll över hamnen Assab i nuvarande Eritrea och vid Berlinkonferensen bestämdes det att Italien även skulle ta över Etiopien.
Italien expanderade också sin närvaro längs med Röda Havet, ett område som hade blivit strategiskt viktigt sedan Suezkanalen öppnats 1869. Med stöd av Storbritannien tog Italien kontroll över hamnstaden Massawa 1885 och från Massawa rörde man sig sakta inåt landet.
Överallt stötte man på motstånd och erövringen krävde en rad strider med lokalbefolkningen. Men även om Italien led stora förluster avskräckte de dem inte från att fortsätta det koloniala projektet.
När det väl var dags att vända blicken mot Etiopien hade man hjälp av att landet i slutet av 1800-talet drabbades av boskapspest – ett Morbillivirus, nära släkt med mässlings- och valpsjukevirus – som dödade upp emot 90 procent av landets kreatur. Den följande svälten ledde till att en tredjedel av befolkningen mellan 1888 och 1892 dog. Den här tiden i etiopisk historia benämns än idag som ”Kifu Ken”, de onda dagarna.
Italien var inte sena att utnyttja situationen med ett försvagat Etiopien och de inledde med ett anfall i syfte att splittra Ras Mangasha i Tigray och Nigus Melenik i Shoa. Framstöten ledde till att ett fredsavtal (Treaty of Wuchale) skrevs under i maj 1889 med kejsare Melenik.
Avtalet upprättades både på amhariska och italienska och skulle senare vara orsaken till slaget vid Adwa då Melenik upptäckte att texten skilde sig åt på de olika språken. Den italienska versionen gjorde Etiopien till ett italienskt protektorat medan så inte var fallet i den amhariska versionen.
När effekterna av boskapspesten började klinga av förberedde Menelik sig för ett krig mot Italienarna. Den 27:e februari 1893 sade han upp fredsavtalet och beordrade de större städerna längs huvudvägen till Adwa att lagra mat så att de skulle kunna utfodra en armé. Italienarna förberedde i sin tur försvaret genom att attackera Mangasha vid Coatit den 13 januari 1895.
På hösten samma år, den 17 september 1895 förklarade Menelik krig med Italien och uppmanade alla i vapenför ålder att försvara hemlandet, familjen och religionen. De som var för gamla eller sjuka för att bära vapen uppmanade han att be för Etiopiens seger.
Svaret från landets alla stammar, kulturer, etniciteter och regioner blev massivt och Melenik kunde på kort tid mönstra en armé på över 100 000 man.
Deras beväpning var enkel, men övertygelsen desto starkare.
Den första sammandrabbningen ägde rum den 7 december 1895 när en mindre italiensk styrka utraderades. Den andra sammanstöten skedde vid Mekelle där italienarna förskansat sig i stadens fort. Etiopierna omringade fortet och belägrade italienarna samt stängde av deras vattenförsörjning.
Efter två veckor gav den italienska befälhavaren upp och styrkan tilläts lämna fortet, obeväpnade men levande.
Efter förlusten av Mekelle omgrupperade italienarna och kraftsamlade i Adigrat och Sauria, men Menelik gjorde sig ingen brådska att anfalla även dessa befästningar.
Efter att ha väntat i två veckor bestämde sig den italienska generalen Baratieri att gå till anfall. Den 1:a mars 1896 eller den 23 Yekatit 1888 i den traditionella etiopiska kalendern lämnade man fortet. Dagen var sedan innan känd som ”Saint George dag” och några av de präster som deltog i slaget bar en replika av förbundsarken, en så kallad Tabot till slagfältet.
De 20 000 italienska soldaterna tillsammans med inhemska trupper marscherade i tre stridskolonner och slogs tappert med sina kanoner och maskingevär – men fick se sig fullständigt besegrade.
Förlusterna var stora på bägge sidor. En av befälhavarna på den etiopiska sidan var Etege Tayitu Bitul, Meneliks fru. En orädd strateg och briljant administratör som ledde 6 000 beridna soldater i fronten. Med sig till häst hade hon också musiker och soldater som höll igång slagorden vilka manade på de efterföljande soldaterna.
Segern i Adwa ledde till upplopp, regeringskris och ett maktskifte i Italien. Det koloniala fiaskot fick premiärminister Francesco Crispi att avgå.
Förhandlingarna mellan de två länderna återupptogs efter slaget i Addis Abeba och ett fredsavtal skrevs under. Ett av dess grundläggande krav var Italiens villkorslösa acceptans av det självständiga Etiopiens oberoende och suveränitet.
Nyheten om den afrikanska segern spreds över världen. Adwa förvandlade Etiopien till en symbol för upprättelse och frihet för de svarta: Marcus Garvey, W.E.B. Du Bois, Bob Marley, George Padmore och andra inspirerades.
Den första afro-brasilianska tidningen döptes till O Menelick och publicerade texter av främst kvinnor som lyfte fram stoltheten över en svart identitet.
Adwa kopplade samman svarta människor med Afrikas svunna storhetstid och framtida hopp, eller som Marcus Garvey skrev: ”Se mot Afrika och ni skall finna kröningen av en svart konung. Han som skall bli frälsaren”.
Den gröna, gula och röda Etiopiska flaggan adopterades också av flera afrikanska länder efter avkoloniseringen och en universell nationalsång skapades.
Text: Yirga Gelaw Woldeyes, Curtin University
**
This article is republished from The Conversation under a Creative Commons license. Read the original article.
Av Gäst
Hjälp oss skriva mer om Etiopien!
Det är svårt att hitta något exempel i världen där utvecklingen har gått så fort som på Afrikas horn den senaste tiden. Utvecklingen vi rapporterat om är både skrämmande och hoppfull. Historia skrivs nu och vi på Blankspot vill tillsammans med dig vara med och skildra den.
Blankspot har genomfört flera reportageresor till regionen de senaste åren och vi planerar för nya. Rapporteringen på plats kompletteras med seminarier, meet-ups och live-sända intervjuer med berörda runt om i världen.
Stöd oss genom att skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller genom att bli medlem. Följ arbetet med reportagen och bidra med din kunskap i facebookgruppen: ”Uppdrag: Etiopien och Eritrea”.
