”Trumps krig mot medierna är ett hot mot pressfriheten i världen”

Av | 21 april 2017

Hoten mot USA:s pressfrihet är på allvar, menar Committee to Protect Journalists (CPJ) som anser att Trump har lånat ett blad ur de latinamerikanska populistledarnas bok. Nu kraftsamlar de för att bevaka utvecklingen.

  • Artikeln fortsätter på Facebook
  • Blankspots journalistik görs tillsammans med dig. Om du vill bidra med din kunskap och dina idéer, gå med i Facebookgruppen som finns för reportageserien och följ arbetet bakom kulisserna.
  • Till gruppen om Donald Trump

Committee to Protect Journalists (CPJ) Nordamerikachef Carlos Lauría sitter och förbereder en specialrapport om mördade och kidnappade journalister när vi slår oss ned vid hans mötesbord på centrala Manhattan.

Årets rapport innehåller inte bara listor över fängslade och kidnappade runt om i världen utan är även fylld med exempel på gripna reportrar, verbala attacker mot stora mediehus och enskilda journalister, samt noteringar om Trumps användande av stämpeln “folkets fiender” för att skapa misstro gentemot de fria medierna.

Känns det inte märkligt att världen nu vänder blickarna mot pressfriheten i det demokratiska landet USA?

– På sätt och vis är det konstigt, ja, när vi på CPJ till vardags granskar till exempel mordepidemin på journalister i Mexiko. Även om vi håller koll på hela världen och USA faktiskt har uppvisat en nedåtgående spiral i pressfrihetsindex de senaste åren. Man ska ha i åtanke att detta inte hände över en natt i och med Trumps val, säger CPJ:s Carlos Lauría.

Committee to Protect Journalists (CPJ) Nordamerikachef Carlos Lauría.

Han påminner om att amerikanska journalister kan förlita sig på ett starkt skydd i grundlagens första tillägg om yttrandefrihet. Amerikanska reportrar åtnjuter en frihet att utföra sitt dagliga arbete som många av deras kollegor runt om världen inte har.

– Samtidigt statuerar Trump och det som nu sker på pressfrihetsfronten ett hemskt exempel för resten av världen – utöver att vara negativt för det egna landet, förstås. Trumps agerande stärker autokratiska ledare [som också slår mot medierna] i andra länder; Erdogan i Turkiet, Sisi i Egypten, Maduro i Venezuela, Correa i Ecuador…

Det tycks som om Trump följer spelreglerna för den typiske latinamerikanske, auktoritäre populisten, fortsätter Carlos. Chavez, Correa, Morales, Ortega – alla har de pekat ut pressen som folkets och maktens fiende:

– Ortega kallade till och pressen för “djävulens barn.” Correa i Ecuador brukade ha ett eget segment i statstelevisionen som enbart gick ut på att han gjorde utfall mot medierna.

Trump skulle älska att ha en sådan show.

– Ja, det där programmet var fullt av grova förolämpningar och liknande. Det var faktiskt ganska oerhört.

Det vore intressant att höra vad du anser att dessa ledare har “åstadkommit”, vad konsekvenserna av deras antimedier-offensiv har blivit? Eftersom Trump nu tycks kopiera strategin.

– Om vi tänker på vad de har lyckats med, exempelvis att instifta lagar som direkt påverkar pressens arbete… Det är en isande tanke. Dessa ledare har varit förödande för de fria medierna. I Venezuela har pressen blivit helt decimerad. Förhoppningsvis skulle de amerikanska institutionerna förhindra implementeringen av sådana lagar. Men vi får se. Just nu är det en fråga om retorik från Vita huset.

Och vad kan Trumps fientliga retorik mot medierna få för effekt?

– Vi såg hur han redan under sin presidentkampanj använde sig av den här retoriken och hur den ledde till att journalister föll offer för fysiska trakasserier och nättrakasserier. Det är ett väldigt allvarligt hot.

Anti-Defamation League (ADL) som bevakar hatbrott och extremism har registrerat en hög andel antisemitiska hot mot amerikanska journalister – en utveckling som startade redan under kampanjerna, innan valet var avgjort. Den hatfyllda retoriken mot medierna, sammanfattar Carlos Lauría, är ett försök att underminera deras legitimitet och tysta maktens kritiker.

– Vi måste se till att folk i det här landet förstår vilken katastrofal inverkan sådana här ord kan få, slår han fast. Retoriken är extremt polariserande och skapar ett hotfullt klimat för journalister att verka i.

Ledarnas motivation för att attackera pressen varierar menar Carlos Lauría. Ibland handlar det om att skapa ett polariserat klimat, ibland om att få känsliga frågor att betraktas annorlunda av allmänheten. Regimer som förtrycker de fria medierna kan också vilja distrahera folket från allvarliga frågor, som att regeringen har problem av något slag.

Trump och hans Rysslandskopplingar?
– Exakt. Att störa nyhetsrapporteringen, sprida desinformation och skapa kaos ger ett klimat där viktiga, inte sällan kontroversiella ämnen försvinner ur debatten. Eller aldrig kommer upp överhuvudtaget.

En av de otäckare aspekterna av Trumps attacker mot medierna är användandet av begreppet “fake news”, falska nyheter, för att kritisera reportrar eller artiklar som han inte gillar, anser Margaux Ewen vid Reportrar utan gränser (RSF) i Washington. I länder som Elfenbenskusten och Saudiarabien sitter journalister fängslade, anklagade för just spridandet av fake news:

– Eftersom begreppet används av auktoritära ledare för att förtrycka den fria pressen är det extremt oroväckande att Trump lagt sig till med denna exakta term för att kritisera medierna, säger Margaux. Tyvärr upptäckte han redan under sin valkampanj att det var ett enkelt sätt att få poäng hos folket – att peka ut medierna som syndabockar.

Margaux Ewen vid Reportrar utan gränsers (RSF) huvudkontor i Washington.

Tidigare i april intervjuade Blank Spot Project den amerikanska frilansjournalisten Jenni Monet, vars berättelse om rasism och polisiärt övervåld engagerade många läsare. Pressfrihetsorganisationerna följer fallet noga och kräver att anklagelserna mot henne läggs ned:

– Tyvärr är Jenni Monet inte den enda journalist som bevakade händelserna vid Standing Rock som riskerar att åtalas, berättar Margaux Ewen vid Reportrar utan gränsers (RSF) huvudkontor i Washington. Det finns minst tio till som befinner sig i samma situation.

Standing Rock är inte heller den enda demonstration där amerikanska myndigheter behandlat journalister som upprorsmakare. Vid protesterna under president Trumps installation i januari i år arresterades mängder av mediearbetare. De flesta av dem är nu släppta (en står fortfarande anklagad för brott), men de tvingades vänta flera veckor på att få tillbaka sina mobiltelefoner. Vissa mobiltelefoner är fortfarande beslagtagna.

Redan det faktum att journalister och juridiska övervakare arresterades vid installationen är skäl nog att reagera och protestera, menar så gott som alla de människo- och pressfrihetsorganisationer som jag talat med. Margaux Ewen på RSF säger att det är en del av en större amerikansk trend att slå mot fredliga demonstrationer och de som medverkar i dem, något som också bekräftas i en färsk FN-rapport (30 mars 2017).

FN:s oberoende experter kallar där trenden för direkt “odemokratisk” och konstaterar att sedan Trump tillträdde har nitton amerikanska stater lagt fram lagförslag som skulle begränsa yttrandefriheten och rätten att protestera.

Att myndigheterna nu sitter på pressutrustning som kan innehålla känsligt och källskyddat material är ytterligare en anledning till oro. Inte bara med existerande källor i åtanke, utan framtida; många journalister är upprörda över att människor kan komma att tveka att kontakta dem när de har viktiga saker att berätta, exempelvis om korruption. Det hjälper inte att den förra regeringen slog hårt mot visselblåsare:

– Obama-administrationen ställde fler visselblåsare inför rätta än alla tidigare amerikanska regeringar tillsammans, berättar RSF:s Margaux Ewen. De som vill läcka information tvekade kanske redan tidigare om ifall de skulle våga eller ej, med tanke på att de riskerar att bli åtalade.

USA har inte heller någon lag som skyddar källor, påpekar Margaux. Läckor riskerar att ställas inför rätta för spionage – ett brott där dödsstraff i värsta fall kan utdömas. Den hårda policyn mot visselblåsare förväntas inte mjukna under Trump.

En frilansjournalist med många år i yrket som jag talat med menar också att de fristående reportrarnas situation försämrats under Trump:

– Att vara frilans är redan ett utsatt yrke, inte minst ekonomiskt. Nu riskerar vi att gripas utan att ett stort mediehus som CNN kan lösa ut oss eller hota polisen med att ställa till ett helvete on air. Och om “Joe Smith, frilans” arresteras kan du räkna med mindre rubriker – om några rubriker alls – än om de stora reporterstjärnorna hamnar i trubbel.
– Jag tror tyvärr att läget under Trump kommer att få många unga rookies att tveka och hellre ta ett meningslöst skrivbordsjobb än att vara ute på gatorna och rapportera. Vilket vore verkligt synd.

Carlos Lauría vid Committee to Protect Journalists (CPJ) instämmer:

– Det är självklart oroväckande att journalister som försöker bevaka en nyhetshändelse, något som är viktigt för så många medborgare för att förstå vad som händer i deras land, plötsligt arresteras.

– Med tanke på det nuvarande politiska klimatet har vi protester som pågår hela tiden över USA. Det gör att vi på CPJ tror att gripandet av journalister tyvärr kommer att fortsätta.

USA har inte någon lag som skyddar källor. Läckor riskerar att ställas inför rätta för spionage – ett brott där dödsstraff i värsta fall kan utdömas.

CPJ kommer under de närmaste veckorna att lansera en sajt tillsammans med andra amerikanska pressfrihetsorganisationer, som Freedom of Press Foundation. Sajten ska registrera och kategorisera olika typer av incidenter i USA kopplade till pressfrihet, och inte bara allvarliga händelser (kidnappningar, mord), vilket är fallet för CPJ och andra grupper i nuläget:

– Varje gång president Trump spottar ur sig en verbal attack på en enskild journalist kommer vi att registrera det på sajten. Vi startar också en stor koalition av amerikanska pressfrihetsorganisationer för att bemöta hotet med en enad front. Vi måste få Vita huset att förstå att medierna inte är fienden. Att pressen existerar för att spela en vital roll i vårt demokratiska samhälle.

Är det lättare för er att arbeta mot en öppen pressfrihetsfiende som Trump än Obama, som charmade pressen och gärna deltog på årliga galakvällar för journalister och liknande?

– Jag är inte säker på att det är lätt, för det som har hänt här är inte någonting positivt. Vi kan inte säga någonting annat än att försöken att underminera den fria pressen är ytterst dåliga och får negativa konsekvenser för journalister. Vi är vana vid att hantera att de här frågorna runt om i världen. Men vi är verkligt chockade över att [attackerna mot pressfriheten] nu också sker här i USA. Inget snack om den saken.

**

Bidra till reportageserien: I Facebookgruppen: ”Uppdrag: Trump och demokratin” kan man följa Lisa Bjurwalds arbete, interagera med andra omvärldsintresserade och bidra till Blankspots journalistik med tips, frågor till intervjupersoner och allmänna tankar och uppslag.

Läs mer: Blankspot på plats i USA

Av | 21 april 2017

Utan dig – ingen journalistik

Genom att stödja oss ekonomiskt ser du till att vi kan fortsätta göra oberoende kvalitetsjournalistik som är fri för alla att läsa.

Bli supporter! Du kan också stödja oss med ett engångsbelopp. Swisha 123 554 35 41.

FN-chef: ”Trump uppviglar till våld mot journalister”

Donald Trumps ständiga utfall mot journalister är enligt FN:s avgående högkommissarie för mänskliga rättigheter, Zeid Ra'ad Al Hussein, på gränsen till att vara brottsliga uppmaningar om våld.

Därför erkänner Trump Jerusalem som Israels huvudstad

Donald Trump vill skriva in sig i den amerikanska historien. Men hans ambitioner stannar inte där. Han vill också skriva in sig i den bibliska historien. Ett av hans vallöften var därför att erkänna Jerusalem som huvudstad i Israel.

Rädda Barnen tar avstånd från aborter

Rädda Barnen tar avstånd från aborter för att inte gå miste om amerikanska biståndspengar. Organisationen får nu hård kritik av den förre biståndsministern Gunilla Carlsson för att de inte står upp för kvinnors rättigheter.

”Vi ska inte tävla med populisterna om vilka människor som är mest verkliga”

Under Blankspotdagen använde vi ett samtal mellan Brit Stakston och Jan-Werner Müller, professor i statsvetenskap från Princeton University om vad som är populism och vad som kan göras som en röd tråd genom dagens olika frågeställningar. Många har efterfrågat intervjun i sin helhet och därför publicerar vi här en översättning av hela samtalet.