Röster om Afghanistan, Dagbok
"Vår nationaldag är inget att fira" – Dagbok från Kabul vecka 32.
Jag som skriver den här dagboken varje vecka heter Mohammad och utvisades 2019 från Sverige till Afghanistan. Jag skriver för att berätta om en verklighet som inte visas på tv.
Av Mohammad 15 augusti, 2020
I Sverige målade jag mycket innan jag utvisades så förutom att skriva vill jag också utvecklas som konstnär. Utan all hjälp från svenskar så hade mitt liv i Afghanistan varit omöjligt.
Jag minns den första dagen jag anlände hit. Jag kände inte någon här. Jag glömmer aldrig känslan av att inte ha någonstans att bo. I dag är jag glad att kunna hjälpa andra som utvisats. Att ta hand om andra ger hopp och gör att man kan börja leva igen.
- OM DAGBOKEN
- Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Det här är min dagbok från Kabul. (Läs tidigare veckors inlägg här.)
Det var mitt öde att deportertas, men är jag bara fortsatt ambitiös tror jag mig kunna hitta min dröm. Livet är långt. Vissa delar av livet är riktigt svåra och andra lättare, det har varit branta upp- och nedgångar som jag klarat av. Jag har gripits av polisen och klarat mig från terrorattentat, men som sagt om jag inte hade haft stöd från Sverige vet jag inte hur det hade gått.
Eller vilken typ av liv jag då hade haft.
Den här veckan är det Afghanistans nationaldag. När jag ser mig omkrings ser jag fattigdom, prostitution, analfabetism och blinda etniska fördomar. Vi har en historia av beroende, förnedring, fattigdom och mord.
Vilken självständighet, vilken frihet ska firas kan man fråga sig?
Vi är inte fria. Friheten tillhörde den föregående generation, det har inget att göra med den nuvarande generationen. Vi drunknar i beroende, politiska partier och grupper som vänder sig till utlandet för stöd.
Vilken frihet? I rättvisans namn borde kunskapen delas så att de som är analfabeter kan gå till universitetet och de hårt arbetande ungdomarna ges högre utbildning. Men många i landet är analfabeter och har aldrig varit på ett universitet. Även många av våra politiker är analfabeter.
De är inte heller riktiga politiker som kan sköta och utveckla ett land utan mäktiga personer som nu ockuperat platserna i parlamentet och regeringen
Vilken självständighet?
När de flesta livsmedel är från Indien och Pakistan. När både smöret och sylten är från Iran och vi inte ens har de enklaste råvarorna eller livsmedlen från vårt eget land?
Vilken befrielse? När en folkgrupp pashtunerna har mkat över myndigheter och de andra folkgrupperna inte räknas eller har den makt som pashtunerna haft. När vi ska fira och prata om befrielse – hur kan det då finnas så mycket förnedring mot andra folkgrupper.
Hur kan man rättfärdiga och motivera att lyfta flaggan i frihetens namn och dekorera väggarna medan hundratusentals ungdomar är arbetslösa, beroende eller uttrycker hat mot sitt hemland?
Det finns ingen moralisk rätt att fira någon självständighet.
För medan de firar nationaldagen kommer det skjutas raker på folk.
Vi firar befrielsen från den engelska och ryska ockupationen men även under den tiden så såg vi inte den korruption, det våld eller den förnedrande behandling av landets folkgrupper som vi ser idag.
**
I kategorin ”röster” ger inbjudna skribenter perspektiv på frågor som rör Blankspots bevakningsområden. Följ arbetet med att bevaka Afghanistan i vår facebookgrupp ”Uppdrag: Afghanistan”.
Läs alla Mohammads tidigare dagboksanteckningar här.
