Vi måste sluta ge nazister all vår uppmärksamhet

Av | 11 oktober 2017

2 000 artiklar skrevs om nazisterna under Almedalen enligt Almedalsrapporten 2017. Vid en snabb research ser det minst lika illa ut för genomslaget i samband med demonstrationen under Bokmässan, skriver mediestrategen Brit Stakston i en analys.

  • I en analyserande nyhetstext är slutsatserna skribentens egna.

När vi nu får svart på vitt, hur stort traditionellt medieutrymme som ägnats åt nazisterna under årets Almedalsvecka och Bokmässan är det dags att fråga oss om det varit rimligt.

Det börjar bli djupt oroande hur mycket tid som slukas åt metadiskussionerna om dessa båda mötesplatsers roll och nazisters agerande.

Allmänheten som inte ens deltog har också påverkats: 23 procent anger att den organisation de hört extra mycket om under årets politikervecka är NRM/nazisterna. 5 procent uppger annat och övriga anger inget alternativ.

Nazisterna kunde lika gärna utsetts till ”hetast i Almedalen”.

För Bokmässan är det ännu värre. Där står nazisterna och NRM för 40 procent av det man förknippar med mässan.

Ur Almedalsrapporten 2017

Frågan är om det ens går att stoppa det här självspelande pianot längre. Oreflekterat bidrar metadiskussionen till att förstora och förlama. Grupperingarna på var sin sida om minfältet har nu dessutom grävt ner sig i varsin skyttegrav. Identiteten man valt ger likes och engagemang vilket i sig också är starkt beroendeframkallande.

Få saker ger så mycket respons som att diskutera nazister och högerextremism (ja med undantag av Trump).

Ur Almedalsrapporten 2017

Men Bokmässans arrangörer gör det också lätt för alla som vill fortsätta att debattera. Temat för nästa år ska bli antirasism. Istället för att fokusera på litteraturens roll som konstart och bildningsverktyg fortsätter Bokmässan på samma väg. Ingen tid ges för eftertanke eller analys – såret ska rivas upp igen. Det är som om de inte kan låta bli. Och otydligheten om Nya Tiders medverkan är lika stor som tidigare.

Det är obegripligt och sorgligt att Bokmässan inte återgår till rötterna. Litteraturen är ett redskap för yttrandefrihet och ger de många perspektiven som behövs. Mässans kärninnehåll är i sig självt exakt den motkraft man söker.

Det är samtidsnervöst att som svar på den diskussion som varit välja antirasism som tema för 2018 års Bokmässa.

Det man borde fokuserat på är det man är bäst på: Rita upp montrar och erbjuda en bred mötesplats för litteraturen. Tillåta kraften i litteraturens och bildningens natur att växa och därmed motverka de mörka antidemokratiska krafterna.

Det är där bokmässan har sin starkaste roll och funktion.

Antirasism uppnås inte genom sponsring av nya aktörer som #jagärhär eller enstaka andra organisationer som jobbar antirastistiskt. Frågan om antirasism och tolerans ska inte tematiseras eller ägas av några få rörelser.

Det ska märkas i handling.

Hos var och en dagligen.

Med hjälp av många olika lösningar. Och med respekt för olika angreppsvinklar. Bland etablerade såväl som nya aktörer. Bland privatpersoner och yrkesverksamma.

Det som spär på min oro ytterligare är hur enkelt populistisk och nationalistisk retorik anammas utan insikt om vilka krafter man leker med. Löfvens populistiska trick med att strunta i Almedalen med ett utspel om att ”istället möta folket” är ett sådant tydligt exempel. Hans anti-almedalen kampanj gick också hem och var något allmänheten förknippade med årets politikervecka enligt Almedalsrapporten 2017.

Men om ”eliten” själv väljer att peka ut breda inkluderande mötesplatser som elitistiska var är vi då på väg? Vill vi i dessa tider att en världsunik mötesplats som Almedalen och ett så fritt åsiktstorg som Bokmässan ska stängas?

Ska ”eliten” retirera till sina vanliga hemliga möten och allmänheten hänvisas till filterbubblor online? Och nazisterna kan skräna vidare och skrämma nästa fria åsiktsarena till bojkott och sedan nerläggning?

Denna nyvunna lust att rasera arenor där allmänheten har möjlighet att få helhetsbilder av vad som pågår i olika politiska, kulturella, humanistiska och samhälleliga områden gynnar enbart de antidemokratiska rörelserna.

Vi behöver alla chanser att komma bort från det polariserade infekterade samtalet online. Möta varandra och genom delade erfarenheter konstatera att det här går att fixa. Förstå varför demokrati tar tid och hur trögrörlighet i systemet inte nödvändigtvis är bevis på demokratins förfall utan också en skyddsmekanism.

Tillsammans blir vi mer aktiva än reaktiva. I mötet växer tilliten till varandra. Och inte acceptera en utveckling där alla som inte väljer samma strategi anses vara nazistkramare.

Alla former av inkluderande mötesplatser där vi kan se varandra i ögonen är en viktig motkraft som vi behöver värna om. Allt behöver ständigt utvecklas och omprövas, så även Almedalen och Bokmässan, men det är långt ifrån samma sak som att lägga ner eller förakta de som väljer att delta eller för den skull överge den kärna som finns.

Det enda som åstadkommits då är att vi låter oss tystas.

Efter det här året kan vi konstatera att det blev full pott igen för nazismen och andra antidemokratiska rörelser.

Hur ska vi mot bakgrund av den rådande medielogiken framöver tydliggöra att majoriteten i Sverige är antifascistister och utgår från att alla människor är lika mycket värda? Och inte dras med i en nazistisk marknadsföringskupp.

Av | 11 oktober 2017

Stöd oss för mer journalistik

Vår journalistik är fri att läsa och byggs tillsammans med engagerade läsare. Men det kostar att göra journalistik.

Stöd oss genom att Swisha valfritt belopp till 123 554 35 41 eller genom att beställa en årsprenumeration.