Svaret på frågan om hur kulturen ska återuppstå finns i Wien

Av | 16 augusti 2020

I Wien kan utomhuskonserter med 10 000 besökare vara möjliga från och med september om smittoläget möjliggör det. Vad kan den svenska debatten lära sig av hur Österrike fått kultur- och nöjessektorn att delvis återuppstå under en pandemi?

När Österrike stängdes ner i mars tvingades den österrikiska befolkningen in i sina lägenheter över en helg. Under de följande 46 dygnen rådde en strikt ”lock-down”.

En författningsdomstol har nu konstaterat att några delar i den processen bröt mot lagen vilket Blankspot rapporterat om. Domstolens kritik sätter nu sin prägel på det fortsatta arbetet och de eventuella nya begränsningarna som man kontinuerligt kommer att behöva fatta beslut om.

Men det finns också en annan sida av den här snabba processen.

Den skarpa nedstängningen har nu följts av en lika tydlig ”comeback-plan” för hela samhället inklusive, den i Sverige så nu omdiskuterade, kultursektorn.

Steg för steg har samhället öppnats upp och anpassats till en ny verklighet.

Kultursektorn i Österrike drabbades lika hårt som i alla andra länder. De upplevde att de inte heller prioriterades när de första stegen för att öppna upp landet presenterades i början av maj. Det infördes stödpaket liknande de i Sverige för kulturutövare, men det branschen i helhet efterfrågade var det som nu i sommaren blivit högaktuellt i den svenska kulturdebatten efter ett antal debattinlägg: En plan framåt med konkreta detaljer runt publikbegränsningar.

Idag skriver den svenska kulturministern Amanda Lind på sitt Instagramkonto om de många frågor hon får om vad som kan göras ifråga om publikbegränsningar och nämner att lösningar hittats i andra länder och att idrottsrörelsen utbytt erfarenheter internationellt och tagit fram noggranna protokoll.

View this post on Instagram

Jag får många frågor om hur det går med arbetet i regeringen, när besked kommer om vad som kan gälla framåt i frågan om publikbegränsningar. När pandemin slog till agerade regeringen snabbt med en rad åtgärder för att minska smittspridningen och rädda liv. Det var nödvändigt att agera snabbt. Men, reglerna behöver kontinuerligt ses över, de behöver vara träffsäkra. Min ambition är att ge fler verksamheter möjlighet att verka och planera, utan att tumma på smittskydd och distansiering. Det är en utmaning, jag och mina kollegor i regeringen arbetar intensivt med detta och vi kommer i närtid att återkomma med besked. Andra länder har hittat lösningar. Idrottsrörelsen utbyter erfarenheter internationellt och har tagit fram noggranna protokoll. Livemusiken och scenkonsten likaså. Ingen av de aktörer jag pratat med ser framför sig en återgång till ett normalläge. Man är inställd på noggranna krav på fysisk distans och smittskyddsåtgärder. Men man vill ges möjlighet till att ta ansvar, testa kreativa lösningar. Fotot är från Gosforth Park i Newcastle, där man i tisdags höll den första coronasäkrade konserten av detta slag. 2500 närvarande, med fysisk distans, en annorlunda upplevelse, absolut – men jag kan lätt förställa mig glädjen över att äntligen få uppleva känslan av en livekonsert igen. För att inte tala om hur viktigt det är för artisten i fråga, för alla andra inblandade i produktionen och i förlängningen – för hela kulturlivet i stort. . Foto: Owen Humphreys/PA Images

A post shared by Amanda Lind (@amandalind__) on

Den 29 maj presenterade den österrikiska regeringen ett antal rekommendationer som syftade till att säkerställa kulturinstitutioners ekonomiska överlevnad genom att ge dem en chans att öppna sina verksamheter igen.

Den tidigare kritiken om otydlighet ersattes av en tydlig plan för hur kultursektorn skulle kunna komma igång under sommaren. Framför allt för att kunna börja planera för den kommande hösten.

Förordningen för kultursektorn innehåller detaljerade rekommendationer för att bedriva verksamheten vidare under en ny verklighet och med en plan för en stegvis ökning av publikbegränsningarna.

Allt utgår från att det aktuella smittoläget alltid måste få styra och kan komma att återigen förändra rekommendationerna på kort tid.

Underlaget innebar att kultursektorn kunde planera omstarten och anpassa sig till en pandemi som kan pågå en längre tid.  

Rekommendationerna riktar sig mot alla slags aktörer inom sektorn från ”teater, kabaret, läsningar, film, orkester, sång och innefattar alla planerade möten och aktiviteter för underhållning, nöjen, fysisk och mental träning med mera”.

Det innefattar alla former av kultur- och idrottsevenemang, bröllop, filmvisningar, utställningar, vernissage, kongresser, ungdomsutbildningar, kurser och vidareutbildning.

Tankarna bakom planen är att man gemensamt delar på ansvaret för att minimera risken för smitta för att kunna öppna.

Det innebär att åtgärderna inte kan ”garantera individen absolut säkerhet mot infektion med SARS-CoV-2, men syftar till att säkerställa att individen inte utsätts för en högre risk när man deltar i en kulturell aktivitet än när man annars kommer i kontakt med människor i offentliga utrymmen”.

De österrikiska rekommendationerna listar de detaljerade krav som ställs på arrangörer och allmänheten på liknande sätt som de rekommendationer som ligger bakom användandet av lokaltrafik, besök på ålderdomshem och restauranger.

Besökare och publik uppmanas såväl som artister, skådespelare och andra yrkeskategorier involverade i genomförandet av kulturevenemang att uppträda på ett riskmedvetet sätt och att ta ett eget ansvar för att följa reglerna.

De viktigaste åtgärderna för att skydda enskilda personer är att hålla avstånd (minst 1 meter) och följa de hygienregler som råder inklusive ett eventuellt användande av mun- och nässkydd.

Utomhusbio – Kino am Dach – på Wiens centralbibliotek med en lösning för att stolarna inte ska flyttas runt.

För arrangörerna gäller det sedan att skydda besökare, utövare och andra nyckelpersoner under evenemangen. I detta ingår att göra en arrangörsspecifik riskanalys och planera för, samt genomföra, de åtgärder som behövs för att minska risken för infektion.

Om avståndet inte kan hållas måste fasta lösningar införas såsom skiljeväggar av plexiglas, användande av mask eller andra åtgärder.

Förordningen går sedan igenom steg för steg hur planen för publikbegränsningar ser ut framöver. I slutet av maj när planen presenterades var det högsta antalet personer under ett och samma evenemang 100 personer.

Från 1 juli höjdes gränsen till 250 personer inomhus och 500 personer utomhus. Detta under förutsättning att man tilldelar besökarna tydligt markerade platser.

Från och med 1 augusti är det tillåtet med upp till 500 personer inomhus och 750 personer utomhus för evenemang där platser tilldelas och är markerade.

Det finns också en möjlighet att söka specialtillstånd för ytterligare större grupper med upp till 1 000 personer inomhus och utomhus med upp till 1 250 personer.

Från och med september tillåts evenemang för upp till 5 000 personer inomhus och 10 000 utomhus under förutsättning att avståndsregler och munskydd används.

Samtliga siffror inkluderar enbart publiken och inte den personalstyrka som arbetar med evenemangen.

Den sista punkten med såpass stora evenemang som 10 000 personer utomhus tror jag inte kommer att ske hösten 2020 på grund av smittoläget. Men rekommendationerna visar på hur man kan planera framåt under förutsättning att det sker en dialog med berörda smittskyddsmyndigheter.

Den som vill söka tillstånd för större evenemang lämnar in en plan för ett lokalt godkännande av distriktsförvaltningsmyndigheten som har en fyra veckor lång handläggningsperiod. En sådan plan behövs för varje tillfälle om man arrangerar tillfälliga utställningar eller föreställningar. För en teaterscen eller liknande räcker det med ett tillstånd per institution.

Arrangören ska i handlingarna presentera de åtgärder som tagits för att hindra smittspridning. Beslutet kommer att basera sig på de epidemiologiska förutsättningarna samt kapaciteten på lokala hälsomyndigheter och arrangörer för att eventuellt behöva arbeta med smittspårning efter ett genomför evenemang.

Burgtheater i Wien

Alla som arrangerar evenemang på över 100 personer måste utse en ansvarig för att förebygga smittspridningen av Covid-19 och ska utbilda de övriga i de åtgärder som genomförs för att minimera risken för infektioner. Planen ska innehålla föreskrifter för:

  • hur besöksflödet kontrolleras
  • de särskilda hygienkrav de har
  • hur man ska agera vid en SARS-CoV-2-infektion,
  • hur man använder sanitetsanläggningar
  • hur man delar ut mat och dryck

Rekommendationerna guidar även i hur platserna ska fördelas. Personer ur samma hushåll kan sitta bredvid varandra och annars gäller avståndsregeln på minst en meter. Detta löses genom att man blockar vartannat säte eller skaffar någon form av avskiljande barriärer.

Placeringskort i Augustinerkyrkan för enskilda-, par- och familjeplatser

Att använda munskydd vid ankomst till de evenemang man besöker ingår i de allmänna rekommendationerna. Man kan sedan ta av det när man sitter på sin tilldelade plats, såvida inte avståndet till nästa plats är mindre än en meter. Arrangören ska dock i möjligaste mån ordna platserna på ett sätt som möjliggör en meters avstånd.

Ansvaret ligger även hos besökarna att ständigt hålla avstånd till de som ej ingår i det egna hushållet när man rör sig i lokalen.

I den riskanalys varje arrangör måste göra för evenemang med mer än 100 personer ska man analysera följande riskfaktorer:
• Hur ser kontaktflödet ut under ett evenemang?
• Hur många kontakter sker i respektive processflöde för respektive händelse?
• Kan avstånd och hygienregler organiseras under evenemanget?
• I vilka delar av genomförandet av evenemanget kan riskgrupper påverkas särskilt?

Utifrån denna riskanalys presenterar man sedan de förebyggande åtgärder man genomför för att minimera risken för infektion.

En kulturarrangör måste också utbilda anställda, konstnärer, skådespelare och alla andra deltagare inklusive scenarbetare och tekniker för att kunna hantera COVID-19. Detta innefattar en genomgång av tänkbara symtom och instruktioner för de specifika kulturinstitutionerna.

De situationer under ett evenemang som kan innebära för stora publikströmningar behöver hanteras. Det gäller till exempel vid ankomst, ingång- och utgångsområden, biljettkassor, garderobsytor, sanitetsanläggningar samt eventuella butiksområden och buffé- eller restaurangområden.

Varje arrangör behöver presentera hur antalet kontaktytor minskas och vilka åtgärder man gjort för att minska risken att för många personer vistas på en yta samtidigt. Motsvarande åtgärder behöver göras för alla moment inom en kulturverksamhet inklusive repetitioner och övningar.

Åtgärder för hur man hanterar samtliga sitt- och ståplatser i den offentliga miljön hos en verksamhet inklusive städrutiner samt hur man optimerat luftcirkulationen ska också ingå i åtgärdsplanerna.

En stor del av processen uppmanas kulturaktörerna att genomföra i samarbete med olika berörda parter samt utgå från de övriga etablerade coronaanvisningarna som råder.

Utifrån att man arbetar med smittspårning i Österrike uppmanas kulturarrangörer att i möjligaste mån ha kontaktinformation till besökare till ett evenemang. Dessa uppgifter ska vara tillgängliga i 28 dagar efter genomfört evenemang för att vara behjälpliga vid eventuell nödvändiga smittspårning.

Här hänvisar man till den österrikiska epidemilagen från 1950 och smittskyddsbehovet blir överordnat den eventuella kränkning som uppgivandet av kontaktuppgifter under ett frivilligt evenemang kan upplevas av deltagaren.

Datainsamlingen anses välmotiverad i relation till att säkra folkhälsan.

Rent praktiskt ska det hanteras av den person som utses som ansvarig för implementeringen av institutionens Covid-19-åtgärdspaket. Det kan vara olika personer för olika evenemang hos en och samma arrangör.

Ytterst står arrangören som ansvarig för att ha genomfört de nödvändiga åtgärderna för att corona-säkra sin verksamhet.

Rekommendationerna avslutas med ett kapitel ägnat specifikt åt repetitioner och föreställningar. Där lyfter man fram att man med hänsyn till den konstnärliga friheten säkerligen inte alltid kommer att kunna hålla ett fysiskt avstånd, bära munskydd eller sätta upp tekniska åtgärder som skiljeväggar. Här föreslås att även organisatoriska åtgärder kan fungera som lämpliga skyddsåtgärder för att förhindra spridning av viruset.

Arrangörerna eller ledaren för en konstnärsgrupp måste själv hitta olika lösningar beroende på typen av konstnärliga insatser som krävs för genomförandet och behoven hos konstnärerna och skådespelarna för att kunna utföra sitt arbete och känna sig trygga ur ett hälsoperspektiv.

De allmänna rekommendationerna för skyddsåtgärder under repetitioner och föreställningar är att:


1) om konstnärerna, skådespelarna eller andra utförare själva tillhör riskgrupper måste deras behov beaktas på bästa sätt och om de själva så önskar. Principen om frivillighet och dessa berörda personers personliga ansvar får styra.

2) repetitioner är möjliga att genomföra utan begränsning av antalet personer, förutsatt att de nödvändiga avståndsreglerna och hygienreglerna följs och ska i så fall hanteras som en ordinarie föreställning.

3) övningar i övrigt ska genomföras utan åskådare.

4) Det ska också ske utbildning av aktörerna i hygienåtgärder.

Rekommendationerna för ett COVID-19-förebyggandekoncept för team inom kulturen innehåller följande zonindelningar:

Zon 1: Scenaktörer, assistenter, mask, garderob och andra nära de konstnärliga teamen

Zon 2: Ytterligare ledande team såsom dramaturger

Zon 3: Teknik, ljus och ljud med mera

Hygienreglerna gäller handdesinfektion och handtvätt vid ankomst samt tillhandahållande av desinfektionsmedel. In och ut ur provrummen bär man mun- och nässkydd. Institutionerna måste planera för regelbunden rengöring och desinfektion av alla kontaktytor samt regelbundet se över ventilationen i rummet.

Det anges också vad som gäller vid kostymprovning, sminkning och andra delar som innefattar närkontakt mellan de olika yrkesgrupperna.

Kulturarrangörer uppmanas också att i möjligaste låta personer som inte är direkt involverade i produktionen delta genom videosändningar så de ej behöver vistas i samma rum.

Man bör planera för ett envägssystem när man går in i och ut ur lokalerna.

Under föreställningar måste alltid ett avstånd på minst 2 meter hållas till publiken.

I planen skrivs det också att tester inte ska användas som en allmän skyddsåtgärd på kulturinstitutioner genom att till exempel testa publiken. Dels på grund av begränsningarna i antal tests dels på grund av osäkerheten runt engångstesterna samt de höga kostnader och det obehag det skulle innebära för de som testas.

Däremot kan tester ingå som en del i det förebyggande arbetet som institutionen genomför och innebär då regelbundna tester av konstnärer och aktörer. Detta under förutsättning att det är frivilligt och görs av läkare.

Kostnaderna för testerna ska då bäras av arrangören och inte av den enskilda artisten eller skådespelaren och ska inkludera alla i en konstnärsgrupp (skådespelare, musiker, dansare, etc.).

Testresultaten ska i så fall meddelas de testade personerna i enlighet med gällande regler för hantering av medicinsk information. I händelse av ett positivt PCR-testresultat måste den ansvariga distriktsförvaltningsmyndigheten omedelbart informeras. Den som testade positivt måste undvika kontakt med andra människor tills myndigheterna kontaktar dem. Här får arrangören följa de gällande reglerna runt smittskyddsföreskrifterna.

Finns det då inga förlorare inom den österrikiska kultursektorn?

Jo självfallet som för alla vars verksamhet bygger på att människor träffas i grupp.

Att som i staden Wien tappa 83 procent av beläggningen på hotell slår självfallet hårt mot kulturen. För aktörer som mindre teaterscener har avståndsreglerna varit utmanande och innebär ett ännu större tapp av publikintäkter.

Obligatoriskt användande av handsprit vid entré till Rådhusets filmfestival i Wien.

Men redan under sommaren i Wien kan man se hur museer, konserter, biografer och utställningar valt att anpassa sig till de nya reglerna.

Det som märks tydligast som besökare är de alltid förekommande sitt- och hygienanvisningarna. Alla kulturaktörer som har öppet erbjuder handsprit och i många fall ombeds man vänligt men bestämt att använda den innan man är välkommen in. Ibland erbjuds handskar om det krävs att man tar på saker för att kunna ta del av en utställning. Krav på munskydd återinfördes på museer nyligen på grund av smittoläget.

Mitt bland alla nya regler finns också en stor glädje över att kunna möta besökare och publik igen.

Konserthuset Musikvereins coronaregler

Konserthuset Musikverein, med sin välkända Nyårskonsert, skriver på sin hemsida hur deras coronaregler ser ut.

Hos dem krävs det att man bär munskydd i foajén fram tills man sitter på sin plats. Under konserten behöver man ej bära mask, men vid slutapplåden ska man sätta på sig masken igen.

Av hänsyn till smittspårningsmöjligheter får man ej byta plats med varandra, ge bort biljetter eller gå på en konsert med anonymt köpta biljetter.

De annars så värdefulla ståbiljetterna, som tillgängliggör föreställningar för alla till en låg kostnad, har samtliga institutioner inklusive Wiener Staatsoper tvingats ta bort ur sitt utbud. Man riskerar helt enkelt att stå för nära varandra.

Föreställningar genomförs utan pauser för att undvika folksamlingar och publiken ombeds att lämna byggnaden omgående efter genomfört evenemang. Tillträde sker oftast kort före föreställning.

Så frågan är förstås varför man inte inte kommit lika långt i Sverige?

Dels avslöjas en allmän syn på kultur som ”en förströelse som man kan avvara” som troligen ligger långt ner i prioriteringslistan för många. Men kanske finns också ett svar i Amanda Linds inlägg på instagram där hon skriver om åtgärder ”för att minska smittspridningen och rädda liv”.

Rädda liv.

Ord som innebär ett stort ansvar och säkert gör en helt vanlig kulturaktör såväl som många kulturpolitiker handlingsförlamade. Alla beslut vad gäller hur liv ska räddas medicinskt ligger långt från kulturuppdraget. De ska förstås hanteras av experter inom det fältet.

Så kan överhuvudtaget kunskapen om kulturens förutsättningar och behov möta expertens epidemiologiska kunskaper?

Ja det är klart att man kan tänka tillsammans här på samma sätt som skett i övriga delar av samhället. Det finns ju redan så mycket som är känt gällande hygienrutiner och som de facto redan idag möjliggjort att samhällen fungerar.

Detta är vad som ska tillämpas på kulturen också.

Det finns redan tillräcklig kunskap för att genomföra coronasäkrade besök hos de allra sköraste på ålderdomshem, resa i lokaltrafiken, besöka restauranger och ja till och med ett besök bland staden Wiens 8 000 sexarbetare.

Dessa grundläggande smittskyddskunskaper är de som även applicerats för ett besök på museum, teater, festivaler, nöjesparker och operan.

Kultursektorn och dess politiska företrädare måste nu driva den egna branschens frågor framåt. De epidemiologiska utmaningarna bör hanteras parallellt. Lösningarna ska vara proaktiva och kreativa i förhållande till det som är känt om hur smittan sprids. Och med insikt om att kulturen i många fall inte bara kan öppna dörrarna från en dag till en annan.

Ett aktuellt exempel på hur man vill lösa utmaningar långsiktigt inom kulturen är hur man i Tyskland kommer att genomföra ett forskningsexperiment under en konsert. Den 22 augusti ska man med hjälp av 4 000 friska frivilliga testpersoner i åldern 18 – 50 år försöka simulera vilka smittspridningsvägarna är under en konsert. Anmälan till konserten ”Restart 19” kan göras här och publiken ska sedan på plats bete sig så normalt som möjligt.

Genom detta vill forskarna identifiera hur många kontakter man har med varandra under ett konsertevenemang. Från det att man tar sig till arenan, dansar nära varandra, tränger sig längst fram, köper dryck, går på toaletten och lämnar arenan. Detta följs med hjälp av spårare som varje deltagare bär och rörelsedatan samlas in med hjälp av sensorer i lokalen. Dessutom kommer man använda fluorescerande desinfektionsmedel för att se vilka ytor som har berörts särskilt ofta samt analysera hur aerosoler flyger i arenan.

De första resultaten väntas till hösten för att kunna användas i planeringen framöver och är ett utmärkt exempel på den slags pro-aktiva samarbeten mellan olika branscher, forskning och smittskyddsexperter som behövs.

Kanske har det svenska fokuset med att räkna antal döda och smittade kvävt planeringen framåt för det som inte rör de allra mest prioriterade sektorerna av den svenska arbetsmarknaden.

Och om man enbart har fokus på virusets värsta effekter vågar få ha visioner om en framtid och är dessutom rädda att upplevas som cyniska.

Det är lätt att se framför sig hur frilansande kulturaktörer tyst tassar ut ur rummet.

Lika lite som Sverige valde en strategi där landets medborgare stängdes in i sina hem för att bekämpa viruset kan kulturens dörrar fortsatta vara helt stängda på obestämd tid.

Lästips:

För den intresserade finns bland lästipsen nedan flera exempel på hur rekommendationerna anpassats för olika kultursektorer, bland annat finns filmindustrins plan att inspireras av.

Empfehlungen für die inhaltliche Gestaltung eines COVID-19-Präventionskonzeptes für Veranstaltungen im Bereich von Kunst und Kultur

Konserthuset Musikvereins Coronaregler

Comeback för Film och TV: Arbeitskonzept für Dreharbeiten in der Coronakrise

Regler för film- och tv-produktion för vetenskaps och utbildningsprogram

Reklamfilmsregler under Coronatider

ORF: Grossveranstaltungen unter neuen Vorzeichen

Coronakonzert für die Wissenschaft

Av | 16 augusti 2020

Utan dig – inga reportage

Genom att bli medlem ser du till att vi kan fortsätta göra oberoende kvalitetsjournalistik som är fri för alla att läsa.

Bli medlem! Du kan också stödja oss med ett engångsbelopp. Swisha 123 554 35 41.

Pandemin tände gnistan hos belarusierna

En omtumlande vår bäddade för stort politiskt engagemang hos det belarusiska folket. Men varför reste sig medborgarna just i år? Blankspot har talat med Alesia Rudnik, ordförande i organisationen Sveriges Belarusier.

Österrike: Den andra vågen är här

Antalet coronasmittade per dag når nästan samma nivåer som i mars när landet var stängt. Nyligen har ett trafikljussystem introducerats för att åskådliggöra smittoläget i varje region – men det har redan fått kritik för att förvirra mer än vägleda.

Så avslöjades de saudiska interneringscentren

Den etiopiska journalisten Zecharias Zelalem avslöjade i The Sunday Telegraph att hundratals migranter hålls inlåsta under avskyvärda förhållanden i saudiarabiska interneringscenter. Nu berättar han för Blankspot om hur det gick till.

Nu stänger Ungern gränserna – igen

Vid midnatt stänger Ungern sina gränser för turister på grund av ökad smittspridning i Europa. Men undantagen är flera.

Bli medlem!

Genom att bli medlem i Blankspot möjliggör du oberoende kvalitetsjournalistik från världens och Sveriges vita fläckar.

Med och för dig

Vårt nätverk av medlemmar är vår viktigaste tillgång. Utöver att finansiera journalistiken bidrar våra medlemmar även med tips, idéer och expertis.

Som medlem bjuds du in att delta i arbetsprocessen. Du får unik inblick i hur reportagen blir till och ges möjlighet att bidra med dina kunskaper och åsikter.

För 70 kronor i månaden, eller 599 kronor om året, kan du bli en del av vår rörelse för att bevaka de vita fläckarna i Sverige och världen.

Blankspot är fri för alla att läsa, så genom att bli medlem ger du inte bara dig själv oberoende kvalitetsjournalistik, du ger den även till någon annan.

Som medlem blir du inbjuden till Blankspots tematräffar 4-6 gånger om året.

Allt detta får du som medlem

4-6

löpande reportageserier från Sverige och världen som presenteras i longreadformat.

600+

nyheter om obevakade ämnen och oväntade händelser.

4-6

Tematräffar med inbjudna experter, samtal och intervjuer.

≈60

nyhetsbrev med höjdpunkter, inbjudningar och saker att hålla koll på.

2

poddar med spaningar och intervjuer av Martin Schibbye och Brit Stakston.

med deltagande i Facebookgrupper om de pågående reportagen.

Nätverket skapar reportagen

Journalistik bygger på förtroende. Förtroende skapas med insyn. Därför är det viktigt för oss att bjuda in våra medlemmar till att vara en aktiv del i den redaktionella processen.

På redaktionen

Flera gånger om året har vi tematräffar tillsammans med våra medlemmar. Utöver att bjuda in dig, bjuder vi även in experter på de ämnen som diskuteras.

Om du inte kan komma till redaktionen i Stockholm kan du alltid följa mötena via livesändning.

På nätet

Blankspots reportage växer fram i de facebookgrupper vi skapar inom våra bevakningsområden.

Som medlem kan du delta i grupperna för att bidra med kunskap, tankar och expertis, innan, under och efter det att ett reportage publiceras. Ditt deltagande gör journalistiken bättre.

På riktigt

För att vår demokrati ska fungera behövs oberoende och förtroendeingivande journalistik.

Genom att delta i den redaktionella processen gör våra medlemmar reportagen vassare, samtidigt som de får ökad kunskap om – och bidrar till att stärka förtroendet för – journalistiken.

För medlemmar, fast inte bara!

Om du gillar det vi gör, men inte vill bli medlem, finns det fler sätt att stötta oss.

Få vårt nyhetsbrev

Blankspots nyhetsbrev kommer varje fredag morgon, året runt, och innehåller reportage, nyheter, kalendarium och mer.

Stöd oss direkt

Vill du bidra med pengar så att vi kan göra fler reportage är du varmt välkommen att swisha valfritt belopp till:

123 554 35 41

Sprid ordet!

Vi blir glada när du läser, delar och pratar om det vi gör. Ju fler som upptäcker oss desto bättre blir vi!

Bli företagspartner

Blankspot samarbetar gärna med organisationer som vill bidra till en bättre bevakning av ett ämne.